En sådan där dag som skulle kunna illustrera ”när det är ….harkel…mindre kul att ha häst”; i alla fall medan regnet vräkte ner så mycket att det kändes som att någon körde med en högtryckstvätt från ovan.
Jag vet att jag är pjoskig men hade jag inte släppt ut ponnyn med regntäcke på för ovanlighetens skull hade jag ärligt talat tagit in honom i stallet när jag tog upp Frenchie till ridhuset för det regnet var inte av denna värld.
”Nu får täcket verkligen bekänna färg” tänkte jag och faktiskt så gjorde det just detta.
Även Frenchie bekände färg i ridhuset och skötte sig utmärkt trots att det smattrande regnet lät som om det skulle genomborra taket.
Ni vet hur en del ridhus är; det kan låta som att himlen håller på att rasa ner fast det bara duggregnar ute (Skabersjös gamla ridhus låter så tex) och idag var det som sagt verkligen inga stillsamma droppar som föll.
Jag skruvade ur Frenchies broddar efter att ha haft dom i skorna i kanske en vecka och nu återstår det att se när/ om det är dags att använda dom igen.
Kanske blir det snart som på bilden ovan; just nu är det i alla fall bara en våt lersörja överallt.
