Fredag- back on track

Dagens hagsällskap (på Frenchies rygg)

Igår var vi med Molly på återbesök på djursjukhuset i Lund och hon fick banne mig en OK-stämpel i rumpan!

Sänkan var helt normal liksom feber och allmäntillstånd så vi fick besked om att sluta med medicinerna.

Jag konstaterade för mig själv att Molly är precis lika snäll som Soya var att ta blodprov på; fast sköterskan hade stora svårigheter att få ut lite blod stod hon tålmodigt och helt oberörd utan att röra en fena.

Däremot hatar hon till skillnad från Soya att åka bil och fast jag satt med henne i baksätet flåsade hon och darrade en hel del och det är därför vi sedan flytten till Ryhus aldrig  åker med henne någonstans.

Jag är nästan helt säker på att det handlar om åksjuka och vi har ju så bra rastningsmöjligheter hemma att det inte finns någon anledning att köra iväg till skog/ strand som vi gjorde för flera år sedan.

Katten som högst troligt rev/ bet henne har inte synts till mer och jag hoppas slippa se den igen.

Frenchie fick en repetition av gårdagens jobb på träningen för Nina och när jag tittade i mina hemmafixade ridhusspeglar såg det bra ut.

Jag har börjat leka lite med seriebyten men det är inte så lätt i ett miniridhus så jag nöjer mig med 2-3 stycken.

6 kommentarer Skriv kommentar

  1. Anna

    Jag blir själv lätt väldigt åksjuk så jag lider med Molly och tycker ni gör helt rätt i att åka så lite bil som möjligt med henne.

    Svara
    • Birgitta

      I maj har vi bott här i 3 år och på den tiden har vi bara kört henne när hon skulle på hundpassning inför våra Cypern och New York-resor.

      Svara
  2. Smurfan

    Skönt att läsa att hon redan mår bättre igen! Familjens förra hund var med om en likande katthistoria för ett par år sen och fick äta antibiotika i 20 dagar innan ”kattbacillerna” gav med sig.

    Svara
    • Birgitta

      Vi har nog både haft tur och otur för detta var verkligen den ytligaste rispan du kan tänka dig och ändå gick det så illa….

      Svara
  3. Minstral

    Skönt att höra att hon mår bra! Så olika det kan vara, vår första schäfer gillade inte att åka bil men det var för Asta och är för Noxy den största belöningen ever att åka bil.

    Svara
    • Birgitta

      Alla andra hundar jag ägt har verkligen älskat bilen och har velat följa med överallt. Så detta är en stor sorg.
      Molly hade kunnat följa med Henrik stora delar av arbetsdagen om det inte hade varit för att detta. Och även ur andra aspekter är det försvårande med en hund som har så stora problem med bilen. Vi har dessutom tränat massor utan minsta förbättring och att ge åksjukepiller känns inte heller försvarbart annat än om det absolut hade varit nödvändigt att åka en längre sträcka.

      Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>