Det må komma hundra ”vinter-återfall” till men våren är definitivt på väg, tro mig.
Och så skönt med de längre dagarna som gör att jag successivt förlänger hagtiden (just nu ca 6.45-17.15).
Som man kanske kan se på bilderna ovan var det sååå vackert i skogen och Frenchie gav mig ett sådant där ”det här är livet”-pass.
Jag har hittat en inte så brant med väldigt lång backe som det tar flera minuter att skritta upp för- perfekt träning tycker jag och man ser oss i full färd med att bestiga denna höjd på den sista bilden.
Och kolla på den näst sista bilden….visst ser det ut som att Frenchie har världens längsta hals 🙂 ?
Efter ridningen och allt annat jag har pysslat med i stallet konstaterade jag igen att jag lätt hade kunnat förvandla min stalltid till ett halvtidsarbete, det är ofta jag tillbringar minst 3-4 timmar där. Frivilligt och oavlönat ha ha.
Åh va vackert! Jag vill komma o rida ut hos dig.
Ärligt talat har mer än en person som varit här kallat det ”ett paradis”.
Och har du en lugn, icke-spooky häst är du mer än välkommen att följa med mig och Frenchie på en skrittrunda i omgivningarna.
Mmmm pass på den
Synd men jag vågar absolut inte chansa!
Efter Frenchies initiala istadighet när han var DUM och när han nu är såååå fin (säkert delvis för att det är helt tyst och lugnt i skogen) vågar jag inte utmana ödet. Gissar att han skulle tända till direkt med en reaktiv häst som sällskap och det vill jag inte trigga.
Du får peka ut stigen o hoppas jag kommer tillbaka innan skymningen!
Stigen?!?!? Här finns trettioelva miljoner stigar och du kan rida tills du kräks och mer därtill. Jag får gå med hunden och försöka guida dig 🙂 !