Idag var det dags för en ny åktur till Nina och denna gången turades vi om att rida.
Jag tycker att bilden ovan illustrerar dressyr i allmänhet och mitt jobb med Frenchie i synnerhet.
Det är små, små steg men tack och lov går det hela tiden framåt och än så länge utan bakslag.
Och ju oskickligare man är desto tätare ”måste” det vara mellan stegpinnarna annars är sannolikheten stor att man drattar på ändan. Och det vill man väl inte 🙂 ?
