För ett tag sedan skulle jag förklara för min +80 pappa hur man betalar i en parkeringsautomat numera och det påminde mig igen om hur ”körd” man är om man a) saknar bank/kontokort b) inte förstår sig på internet och c) inte kan acceptera att Sverige idag i stora delar är kontantlöst.
Nu har min pappa förvisso ett bank-kort men han tillhör ändå ”generationen med plånbok” och även om just han är hyfsat duktigt på det här med internet, att ta emot och skicka mail, öppna länkar osv så finns det en hel del i hans ålder som inte hänger med i samhällsutvecklingen. Och hur tusan klarar de sig undrar jag?
Många, gissar jag, tar hjälpa av sina barn- som när jag fick ringa och boka tider för Covid-vaccin för mina föräldrar eftersom båda saknade bankid för att kunna göra detta över nätet.
Förhoppningsvis har personer utan internetbanken en gång i tiden fått hjälp att betala sina räkningar via autogiro så att detta fortfarande rullar på eller så får man låta någon annan sköta denna delen av ekonomin?
Att en del affärer numera är kontantfria kan också ställa till det eller så får man helt enkelt gå någon annanstans där cash fortfarande är ett alternativ?
Själv tycker jag att möjligheterna att boka/ köpa/ betala nästan allt man behöver i livet via nätet underlättar och effektiviserar mycket av mitt eget liv men om man inte har hängt med in i dataåldern måste det vara oerhört svårt idag, framför allt om man inte har någon som man kan lita på och som kan och vill hjälpa en?
Märker ni samma sak med era föräldrar/ släktingar?
Jag märker det med mig själv ibland, där det ”krävs” att man laddar ner en app (som oftast vill ha åtkomst till olika funktioner i telefonen, kontakter och foton tex – för att??)
Jag vill inte ha diverse appar för minsta lilla tjänst, så många gånger väljer jag bort just de tjänsterna eller företagen.
Jag är inte heller så förtjust i just appar.
Det gäller inte bara gamlingar. Jag har fått parkeringsböter en gång för jag inte fick till det med appen och då är jag ändå helt okej på att fatta sånt.
Men jag vill bara kunna lägga i en peng eller betala med kort. Jag HATAR allehanda appar. Jag är ju inte heller en mobilmänniska, har aldrig mobilen framme på jobbet, då jobbar jag och får lön via skattepengar, är det något akut finns det direktnummer.
Mobil på fika/lunch, hatar att man inte kan umgås och snacka.
Många inkl jag har plånbok.
Min pappa isolerade sig flera år sista tiden då han inte klarade att åka tåg pga besvär med biljettköp även om han hade jojo-kort.
Det kan och får inte vara ett krav med mobil för att leva i vårt samhälle! Horribelt!
Jag undviker också att parkera med app om det finns alternativ. Men gjorde det häromdagen och det VAR faktiskt lätt.
Däremot har jag ingen plånbok sedan några år tillbaka och erkänner att jag är MKT beroende av min telefon ute och paddan hemma.
Jag nås 24/7, svarar oftast inom några minuter och är en sådan där knäppis som läser mina jobbmail på semestern. Dock handlar det om typ 1 mail om dagen så inget betungande. Och helt frivilligt.
Jag är väldigt orolig för min mormor och även i viss utsträckning mina föräldrar att de skall bli lurade. Den nya tekniken känns så skör med bank-ID som blir kapat och allt vad det är. Ju mer digitaliserat desto svårare att begripa och desto svårare att vara vaksam och inte råka ut för bedragare.
Även för egen del är jag orolig att bli hackad på något sätt, jag är väldigt vaksam och nästan överdrivet försiktig kring allt som gäller mail/sms/telefonsamtal men man kan inte skydda sig mot fel i tekniken.
Ja.. det är jättejobbigt. Min pappa snart 84, ensam sedan mamma gick bort för 1 1/2 år sedan (dock inte heller mamma var särskilt digital) får hjälp av mig och min sambo för att betala räkningar. Sedan är det ett göre med telefon, med krumma reumatiska fingrar, tjockhudade fingertoppar efter ett hårt arbetsliv.. det går inte att kunna svepa runt på en skärm. Han har en telefon med knappar för att bara ringa och att ta emot sms (skickar ej själv). Och när man är gammal är det allt svårare att lära sig nytt.. Jag bävar faktiskt själv för min ålderdom (hmm.. för jag känner redan av att det i vissa lägen är motigt med alla digitala grejer.. som man liksom måste ha…Är ju för ”ung” (…53;-) ) för att säga att det där skiter jag i..
Tänkte inte ens på det där med fingrarna men det är nog så viktigt att beakta.