Sist jag tävlade träffade jag en fd stallkamrat på både framridningen och i cafeterian och vi kom att prata om Frenchie.
Stallkamraten har jag känt redan sedan Herons tid så hon vet ju vilka hästar jag har haft tidigare och hon läser även bloggen.
Som jag sa till henne skulle mina tidigare hästar, om de kunde tala, nog undra vad som har hänt med mig för även om jag verkligen tyckt sååå mycket om dom alla, innerligt, så är det något särskilt med Frenchie.
Jag har ALDRIG pussat på mina hästar och har kanske gjort det en handfull gånger på Molly på alla år vi ägt henne- det är liksom inte ”min grej” att ge DJUR denna form av ömhetsbetygelser.
Men Frenchie…..fråga honom hur många gånger jag tryckt läpparna mot hans näpna lilla huvud och han hade svarat ” måååånga” om han hade talförmåga!
Det har t.o.m. gått så långt att jag ibland kan prata bebisspråk med honom vilket inte heller funnits på världskartan med tidigare hästar så jag måste nog göra liknelsen med ”när fan blir gammal blir han religiös” och konstatera att jag är, om inte numera troende så otroligt kär i detta lilla djur ❤️!
Har heller aldrig pratat bebisspråk med varken barn eller djur… men Madde o Mirre… och hon är ju betydligt yngre än mig
Bebisspråk är helt rätt!
https://magasinet.hippson.se/premium/artikelarkivet/forskning/forskning-mattes-lilla-alskling-lyssnar-bast.htm
Och han är dessutom vacker.
Herregud, vilket förfall. Snart får man väl läsa ett inlägg om att ”Jag skulle aaaaldrig sälja min bästa vän!!!”
🙂
Livet, känslor, åsikter, hälsa, tja….ALLT kan förändras så något sådant skulle jag aldrig skriva.
Plötsligt händer det;-)
Men så är han ju också väldigt söt!
Jag instämmer till 100 % NU men tyckte faktiskt inte han var särskilt söt i början och hade liiiite svårt att förstå andras begeistring över hans looks.
Sedan tror jag att alla tycker att deras egen häst är antingen söt eller vacker, det har jag tyckt om alla mina, i större eller mindre omfattning. Ffa Heron var vacker och ståtlig liksom Archie som verkligen drog ögonen till sig och även Vicke hade många beundrare 🙂 . Men den här lilla skiten är something else…och en riktig posör.
Man blir väl blödigare med åren kanske? Jag tycker nog ändå att du gett dina hästar genom åren liknande ömhetsbetygelser i ord iaf.
Ja, man blir säkert blödigare med åren. Och absolut har jag avgudat de andra hästarna också men det är just det där med PUSSANDET och BEBISSPRÅKET som är en markant skillnad. Hur ska det sluta 🙂 ?
Haha här ser du en som referar till sig själv som ”mamma” när det gäller mina hundar, pussar och kramar på alla mina djur och har tusen smeknamn på dom alla! Är en sån där riktigt fjantig hästägare som pussar på sin häst och pratar bebisspråk haha…
Jo du….till hunden är vi mamma och pappa eller mami och papi och hon har ungefär tusen smeknamn.
Till hästarna har jag aldrig varit mamma, faktiskt inte ens till Frenchie.