Först är jag generös nog att bjuda er på veckans pinsammast bild; jag behöver nästan en skämskudde för denna 😂 !
Notera gummistövlarna, den uppknäppta blusen och det ostyriga håret på det hjälmlösa huvudet!
Jag ser i alla fall GLAD ut och skyller på att prisutdelningen kom lite oväntat för min del (no shit….). Då får man uthärda att presenteras på detta vis på sociala medier 😂 !
Idag behövde jag i alla fall inte skämmas utan känner mig tvärtom stolt att jag numera kan galoppera med Frenchie hur långa sträckor som helst i skogen och gör det!
För min del är det ett väldigt bra sätt att träna på även en mycket samlad galopp (jag galopperar även ”normalt” ibland) och det ger oss långt mer än att ”bränna iväg i 190” som en del tycker är roligt utomhus. Jag hade bara tyckt att detta var otäckt och osäkert och det är dessutom inte fart vi behöver befästa utan samling.
Idag ville jag även utforska lite nya vägar för att utöka och variera den runda jag vanligtvis rider och Frenchie var med på noterna med vissa tveksamheter ibland.
Men nu går han och stannar inte och backar eller försöker småstegra som han gjorde i början.
Ändå bra att de lät dig ta emot priset så. Reglementet säger ridutrustning. Alltså skulle du haft ridstövlar och hjälm. Jag har varit med om prisutdelning där jag fick springa till bilen och svida om för att jag inte fick motta priset annars.
Ja, jag har också varit med om det.
På gott och ont har mycket med tävlandet sjangserat. Nästan inga startande, mer tillåtande klädsel och utrustning och ”prisutdelningar” i ibland nästan förbifarten i en cafeteria eller utanför ett ridhus. Mig gör det absolut inget med prisutdelningar utan hästar tex då jag alltid undvikit dom om jag kunnat. För mig är det ingen belöning för hästen att släpas ut för att släng-galoppera x meter och utsättas för skaderisk pga andras stissiga djur.
När det var mer noga med de uppsuttna prisutdelningarna gav jag i ärlighetens namn ofta svepskäl för att inte närvara till häst.