Idag tänkte jag tipsa er om hur man kan träna på hörnpasseringar.
Jag tycker att det är lätt att man slarvar med dessa, framför allt om man har en häst som tittar på whatever i hörnen och/ eller gärna genar.
När jag rider i Granelundshallen sitter Nina alltid i ett hörn av ridhuset och där finns några stolar, en pall, en skottkärra och kanske ytterligare annat (kläder, täcken) = ”man” (läs: Frenchie) kan låtsas att man måste glo på allt detta och därför vara ofokuserad och också gena.
I mitt eget ridhus finns det också saker att titta på om man vill och för att tvinga både mig och Frenchie att verkligen hålla fokus på vägen har jag börjat ställa ut detta som jag rider mellan:
Jag började ”så klart” inte att rida i full galopp mellan skottkärran och pallen (det är knappt en meter mellan dom) utan skrittade rätt många gånger utan minsta problem innan jag gick över till en snabbare gångart.
Ska man göra detta med en vinglig/ oerfaren/ räddhågsen häst är det mycket lämpligare att använda sig av föremål som hästen inte kan skada sig på om den går emot dom eller t.o.m. försöker hoppa över, så kallade sockerbitar är tex lämpligare än det jag använder.
Här får man använda sunt förnuft parat med vilken typ av häst man rider och man kan så klart också ha olika avstånd mellan föremålen och behöver inte ha det så smalt som jag. Detta på bilden är rejäl överkurs vill jag påstå men tanken kan appliceras på alla hästar.
På vissa hästar är den utmaningen svårare än göra de svåraste rörelserna.
Hade aldrig någonsin gett mig in på att rida runt dylika ting, gigantisk skaderisk! Kan fatta att man rider runt saker men då typ sockerbitar och annat som det inte går att trassla in benen i…
Ja, det var ju typ det jag skrev.
Att sockerbitar är bättre och mitt exempel en rejäl överkurs.
Överkurs eller inte, farliga prylar ändå.
Man får använda sitt omdöme utifrån SIN häst.
En av de första gångerna jag försökte rida ut själv backade Frenchie ner i diket utanför ponnyns hage, satte sig på häcken och jag gled av. Kunde gått illa men jag rider där fortfarande och har gjort alltsedan den dagen.
Allt kan alltid hända och det är som sagt upp till ryttaren att avgöra vad den vill riskera eller ej.
Jag har även åkgräsklipparen och en harv stående i ridhuset.
Skulle Frenchie få för sig att hoppa in i någon av dom kan det bli ledsamt. Men åter igen; det finns en miljard potentiella risker med hästar.