Just som jag skriver detta är jag fortfarande lite sur och irriterad men oftast får man de resultat man rider sig till så jag får liksom skylla mig själv.
Jag gav bort poäng som hade räckt till en 4:e placering när vi för gångs skull var så många startande att det blev så ”många” placerade.
Om jag ska välja att fokusera på det positiva i stället för att reta mig på min egen ridning så är det att Frenchie och jag fortsätter med bra insättningar på vårt erfarenhetskonto; idag att rida fram i ösregn (som vi aldrig gör till vardags).
Jag som så ofta skryter om att jag har sådan tur med vädret var genomblöt, tyglarna gled ur händerna, Frenchie var skummig på halsen av regn (det var då inte av ansträngning ha ha ha) men bortsett från det så hade jag en bra känsla.
Inne på banan kändes det också helt ok förutom 2 onödiga missar så egentligen finns det inte mycket att tjura över, nu när jag har lagt massor av tid på att sanera all utrustning och mina kläder från lerstänk och regn. Mina kläder snurrar i tvättmaskinen och Frenchies utrustning hänger putsad i stallet och själv hänger han i hagen ha ha ha.
Något jag blev genuint glad över var att en fd stallkamrat helt oombedd filmade 3 korta sekvenser från min ritt och skickade dom till mig.
Jag ska kanske förtydliga att jag blev glad över hennes omtanke men mindre glad när jag såg en ryttare som hade 12 meter långa tyglar och gjorde lite andra småfel i sadeln. Men igen…om jag ska tänka positivt så har jag filmbevis på vad jag gör för fel så det är upp till mig själv att försöka förbättra mig.
Avslutningsvis såg jag åter Frenchies ”halvbror” (hästens ägares ord om valacken som har Foundation som pappa, precis som Frenchie). Och de är verkligen lika varandra och till och med lika gamla.
Åh jag såg filmen och ja tyglarna är kanske lite långa men så mjukt och fint det ser ut, och så fin Frenchie är. Jag har inte sett mig själv till häst på film sedan jag var typ 15, jag skulle nog dö av skam om någon filmade mig nu hahaha.
Jag är ohyggligt självkritisk; därav att jag sällan lägger upp filmer, eller ens bilder på mig själv. Men hästen är söt som socker och fin!
På filmen ser jag en mjuk och välriden häst, tyglarna lite långa men så blir det ju ofta på tävling. Skänklarna flaxar dock mycket, trampar du inte ner i stigbygeln ordentligt?
Mina flygande skänklar har förföljt mig i alla år och det verkar inte bli bättre tyvärr, ffa om jag inte aktivt tänker på dom vilket jag absolut inte förmår göra på tävling.
Ingen big deal egentligen, du rider bra och får bra procent. Var ingen kritik som som så, mer än undran varför de är så.
Jag kan tyvärr inte svara på det. Då hade det kanske varit lättare att ändra?
Tycker du har en konstig tränare om hen inte korrigerar det. Det är ju inte rocket science precis, bara att trampa i stigbygeln. Foten ska ju inte bara hänga där. Man ska h en fin omkramning av underskänkel och fot. Ser ut som om din underskänkel bara hänger utan att vara aktiv.
Jag vill nog påstå att min tränare inte alls är ”konstig” utan snarare skicklig och att hon fokuserar på rätt saker.
Det där med mina skänklar har varit så i alla år och ingen tränare har knappt kommenterat det; än mindre lagt fokus på det.
Jag GISSAR att det blir mer tydligt på tävling och säkert också om jag (och kanske även hästen?) spänner mig?
Det första halvåret hade jag MKT svårare att ens sitta ner på Frenchie i kort trav utan att nästan tappa stigbyglarna- kanske/ troligen en kombination av hans mekanik och att han kanske inte var van vid mig och spände sig?
Nu har jag också tittat på filmen, och hjälp vad söt Frenchie är!!!!!
Hihi…jag blir lika barnsligt glad när folk påpekar detta för det är knappast något man behöver säga oombedd!
Och då är det inte bara ”en moders kärlek…..” 🙂 !
Jag har ju bara träffat honom i hagen hittills, men han såg superfin ut på filmen!