I morse blev det ett delat pass; först lite byten på utebanan och eftersom jag ganska snabbt kände mig nöjd med dessa så skrittade vi ut i skogen för att klättra.
Till min glädje hittade jag en ny, bra (=ganska brant) klätterstig som jag gissar att mountainbike-åkarna skapat för sina ändamål men som också passar min plutt som nästan är lika nätt som en cykel ha ha.
Jag tror mycket på klättring som träningsmetod då det fyller flera syften:
1.Det är bra styrketräning.
2.Hästen lär sig att lyfta på benen över stenar, rötter och grenar.
3.Hästen tränar sitt mod genom att ta sig fram i terräng där det kan finna mycket att titta på.
4.Man får en rejäl variation från ridning på banan.
Tror förresten att jag har myntat ett nytt uttryck som jag kom på när jag skrittade omkring i skogen och tänkte på hur Frenchie var i den miljön initialt; reaktiv ifrågasättare 🙂 !
En sådan frågar mer än genomsnittshästen ”måste vi verkligen gå där” och försöker också ta kommandot genom att stanna eller t.o.m. backa och eftersom den dessutom är mer vaken (=reaktiv) än många av sina artfränder gäller det att hela tiden vara beredd och nästan ligga steget före och svara ”ja, det måste vi” helst redan innan frågan hunnit ställas.
Numera kan det gå väldigt många pass innan sötnosen ens dristar sig att fråga och han accepterar också svaret utan att oja sig.
