Läser denna artikel om veterinärers arbetsförhållanden och slås av hur många som uttrycker att de funderar på att byta yrke.
Det får väl ändå anses som anmärkningsvärt att man efter en så pass lång och krävande utbildning har dessa tankar även om det tyvärr inte framgår hur länge de veterinärer som känner så har varit yrkesverksamma.
Men jag tycker verkligen att det är ögonbrynshöjande för i min värld ”slösar” i princip ingen så många år av sitt liv, oftast med skuldsättning som följd och med krävande studier medan utbildningen pågår på något som sedan så många nästan verkar ångra?
Att det ÄR så kan det så klart finnas många förklaringar till och djurägarnas krav och beteende är säkert EN bov i dramat.
Vi djurägare kräver mer idag, dels för att utvecklingen även på det veterinärmedicinska området har gått framåt och mer går att bota och dels för att kostnaderna har skenat iväg ohyggligt och då vill man minsann ha valuta för pengarna.
Tidsbristen som nämns är säkert en enorm stressfaktor och man måste nog ha en särskilt personlighet för att i det långa loppet klara av att fungera trots att man alltid är försenad (min erfarenhet från en del kliniker som jag därför aktivt valt bort).
Huruvida djur idag är lättare eller svårare att hantera än ”förr” nämns ej- det skulle också kunna påverka tänker jag om det nu är så att tex hästar är mer ouppfostrade för att ta ett exempel. Man kan ju inte alltid sedera för att undersöka.
Ja, hur som helst är det en sorglig utveckling för när det som jag nämnde finns bättre och bättre apparater och mediciner för att bota djuren är det trist om det finns allt färre som kan administrera detta.
En del av problemet är kanske att djurägare inte riktigt förstår hur mycket modern utrustning kostar, en liten veterinärklinik kan ju omöjligt göra sådana investeringar så då blir det ju så att det är större kedjor som har råd att investera och dessa investeringar måste betalas för så då höjs priserna över brädet för vården. Samma utveckling är på gång här i Frankrike, små kliniker som min killes hittar helt enkelt inte veterinärer som vill ta över när en annan veterinär slutar (det innebär ju en ganska stor personlig investering att köpa in sig i en liten, privat klinik) så i stället köps klinikerna upp av större kedjor som såklart vill att deras investering skall ge utdelning så de ”tvingar” sina anställda veterinärer att följa vissa vårdkedjor till exempel för att maximera vinsten. Anställningen blir såklart mycket tryggare men friheten för veterinären att göra som han eller hon själv tycker är bäst försvinner.
Thomas är ju typ som en privatpraktiserande distriktsveterinär, han jobbar så sjukt mycket. Fyra veckors semester kommer ju aldrig hända, han har jour flera dagar i veckan och då är det jobb hela dagarna och om han har otur även hela natten. Deras lilla klinik är både billig och tillgänglig, men det är ju veterinärerna som betalar priset genom att jobba arslet av sig. Ändå är det många djurägare som inte betalar sina fakturor (särskilt hästägare), eller som förväntar sig att bara för att man är veterinär så skall man kunna hantera rent ut sagt farliga djur annars är man ”inte bra med djur”…
Många djurägare klagar väldigt mycket på veterinärer men det är ju ganska tydligt att det är ett yrke som många lämnar och där lönerna jämfört med liknande utbildningar ofta släpar långt, långt efter…
Att inte betala för sig är ju så fräckt så man saknar ord!