Det röks mindre men snusas mer


Sist jag var och tävlade såg jag något jag faktiskt nästan hajade till inför; några personer som stod och rökte utanför ridhuset.

Att jag ”reagerade” är för att jag numera så otroligt sällan ser folk som röker och tydligen är det så att svenskar röker minst i hela EU så det var kanske inte så konstigt?

Att jag idag väldigt sällan kommer i kontakt med folk som röker är en väldigt stor skillnad mot hur det var när jag studerade och därefter började jobba.

I socialhögskolans cafeteria fanns det ett litet avdelat rum för rökning och där bolmades det så det stod härliga till.

På min första arbetsplats fick man röka på sina arbetsrum och tro mig….det utnyttjades ”friskt” (om ordvalet ursäktas).

På ridskolan fick man också röka och en del gjorde det till och med till häst.

Numera skulle mycket av det ovan beskrivna aldrig få förekomma och det är det nog fler än jag som icke-rökare som uppskattar.

Att det är relativt vanligt att både män och kvinnor snusar nu mot hur det var när jag började jobba för över 30 år sedan är något jag noterat, från början lite förvånat (då var det inte så vanligt att kvinnor snusade och det fanns inte portionsssnus) men jag kan verkligen inte påstå att det stör mig det minsta vilket däremot rökningen gjorde.

Faktum är att både min fd och nuvarande man snusar MYCKET och ändå märker jag knappt av det.

Henrik fick nyligen ett infall att han ville prova något hälsosammare snus och då fick jag lära mig att skillnaden mellan brunt och vitt snus är att vitt snus inte innehåller någon tobak, medan brunt snus innehåller tobak.

Det finns t.o.m. sidor som enbart riktar in sig på vitt snus och när jag scrollande runt lite kunde jag konstatera att smakerna verkligen är otrolig varierande, här ett exempel och här ett annat.

För den som vill grotta in sig i statistik kring rökning och snusande hittade jag en intressant länk här!

17 kommentarer Skriv kommentar

  1. Frida

    Blir nästan illamående retroaktivt bara jag tänker på alla de gånger man som barn tvingades stå ut med rökning i stängda utrymmen. Då pratar vi ändå 90-tal.

    Värsta minnet är en tågresa på åtta timmar med familjens stackars hund, där djurvagnen delades med rökarna haha. Jaja, man överlevde det också…

    Svara
    • Birgitta

      Jo, det där känner man igen!

      Både min mamma och mormor rökte i många år, båda slutade som pensionärer.

      Du har helt rätt i att det, när man tänker tillbaka, är helt horribelt vad man utsatte ffa barn för.

      De extremt få gånger jag ser någon röka i en bil ger mig också rysningar.

      Svara
  2. Frida

    Helt obegripligt! Nyttjar ibland en bil där det har rökts och lukten går aldrig bort trots vädring och odörspray. Mina föräldrar rökte, men aldrig i bilen tack och lov.

    Har däremot svårt för moraliserande så länge det inte skadar/påverkar andra. Sjukvården tycker nog annorlunda, men det är en annan diskussion om folkhälsa i stort. Morot framför piska osv…

    Det SKA vara krångligt att röka vilket är en bidragande faktor till snusets försäljningsframgångar, även om det inte är någon hälsokur alla gånger haha

    Svara
    • Birgitta

      Jag skulle kunna berätta en hel del skräckhistorier om hur rökning kan förstöra en helt nybyggd lägenhet på typ 1 år. Nikotinet gick inte att tvätta bort ens med städfirma. Men då hade 3 personer kedjerökt i den samtidigt.

      Hade också en arbetskamrat som rökte på sitt tjänsterum. Han var på semester i 5 veckor- rummet stank rök även därefter.

      Jag tycker absolut att man ska få göra exakt som man vill så länge man inte röker så att andra måste andas in röken och så länge man inte förstör tex hyreslägenheter.

      Svara
  3. Frida

    Oj, snacka om kapitalförstöring. Så urbota dumt. Vill man röka inomhus så gör det i ditt egenägda boende utan människor och djur i närheten. Idag blir det allt vanligare att rökning är förbjudet i nybyggda flerfamiljshus, till glädje för många.

    Finns så mycket annat att moralisera över så just rökningen som fenomen har jag lämnat därhän haha

    Svara
  4. Anna

    När jag var typ fjorton-femton så var jag domarsekreterare åt en dressyrdomare som kedjerökte sig igenom hela tävlingen. I flera timmar satt jag instängd med henne i domarbåset som låg på ridhusets läktare framför HÖLOFTET dessutom. Ibland gick det ju knappt att se ekipaget genom röken hahaha…

    Svara
    • Birgitta

      Kanske lätt att skratta åt detta i efterhand men fy fan rent ut sagt när man tänker närmare på det. Och sådant var absolut inte konstigt ”förr”. Ej heller att röka på restaurang vid samma bord som andra åt….

      Svara
      • Anna

        Nej helt sjukt att inte en enda människa sade nej men det här är ju faktiskt farligt. När jag var fjorton visste man ju att rökning var skadligt. Och brandrisken! Men de gav mig en påse lösgodis och sade lycka till typ.

        Svara
  5. Minstral

    Jag som jobbar inom psykiatrin är väldigt van vid rökning. Typ alla läkare inom psykiatrin röker och även annan personal. Däremot röker man ju inte inomhus. Men att tända en cigg utomhus gör jag utan betänkligheter.

    Svara
  6. Minstral

    Tillägg i denna diskussionen är parfym. Jag kan ta vad som helst men parfymdoft/stank är ett stort problem för mig. Jag bokstavligen kräks av parfymstank. Tror folk verkligen att det luktar gott?

    Svara
    • Birgitta

      Jag kan också ha svårt för en del dofter som nästan kväver mig. Tack och lov inte alla dofter men de tunga tex.

      Svara
  7. Frida

    Minns att när man var liten så hade alla hem minst en asskopp, tror inte jag sett en askkopp sen jag var barn. På alla gamla kort så sitter alla med varsin cigg och barnen i knäet. Även i barnprogram röktes det, i Sunes jul sitter mamma Karin under fläkten och röker, vet att jag blev förvånad när jag såg den som vuxen. Minns när man förbjöd rökning på lokal och klubbar också, var typ mitt i min ”festarålder” när jag var ute som mest. Vilken skillnad det blev, fräschare och inte lika varmt inne på dansgolvet och man behövde inte ga koll på att ngn full snubbe råkade fimpa eller bränna en med ciggen. Tycker det är super att det röks mindre och på färre ställen, vill man röka så bryr jag mig inte om det, vi har alla våra laster och var och en får leva som de vill.

    Svara
    • Birgitta

      Jag är så gammal att jag minns när det var tillåtet att röka på restaurangerna.

      X är senare blev det förbjudet och då var jag och hälsade på en vän i Luxemburg. Där fick man fortfarande röka vid bordet när man var på restaurang och jag minns hur otroligt äcklad jag blev då.

      Om vi ska fortsätta på temat rökning så var det på den tiden jag fortfarande gjorde hembesök hos mina klienter (dvs snart 10 år sedan) väldigt vanligt att just den gruppen rökte- trots att de egentligen, som socialbidragstagare, borde vara de som hade minst råd att göra det.

      Men cigaretter har en klart lugnande inverkan- det är en av flera förklaringar jag har till ovan.

      Jag kommer så väl ihåg en dokumentär för minst lika länge sedan som var filmad i Malmö och handlade om socialbidragstagare. Jag minns för mitt liv inga detaljer men det jag minns var att hela programmet bestod av scener där det röktes så att det nästan var filmat i en dimma. Riktigt så vanligt vill jag inte påstå att rökande var (har ingen aning om hur det är idag) men jag kan inte heller påstå att filmen var liksom verklighetsfrämmande.

      Svara
      • Frida

        Samma när jag jobbade i hemtjänsten, en hel del tanter och gubbar som kedjerökte inomhus. Pensionen kunde vara låg men cigg hade de alltid råd med. Och nånstans så kan jag tycka att vad fan, så mkt kul har man inte som gammal. Har man rökt hela livet så varför sluta då liksom? Låt dom röka, ta en öl och äta efterrätt om det sätter lite guldkant på livet. Och jag förstår att man lyckas fixa pengar till cigg även om man går på soc, det är tufft nog ändå utan att man ska sluta röka mitt i allt. Jag som aldrig rökt tycker ju att det är äckligt men förstår ändå det svåra i att sluta speciellt i en tuff fas i livet. Har tom haft brukare döende i lungcancer som bolmat på, hen tyckte liksom att skit samma jag ska ju ändå dö och jag får nog hålla med….

        Svara
        • Birgitta

          Ja, vi har alla våra prioriteringar som kan vara obegripliga för omgivningen.

          Jag har ju själv tidigare i många, många år lagt en oproportionerligt stor andel av min inkomst på hästeriet och väldigt lite på sådant som andra människor värderar.

          Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>