Nyligen fick jag höra om en ryttare som nekades att komma och provrida en hopphäst eftersom hen är fälttävlansryttare (i lätt klass).
Säljaren gav ingen mer förklaring men jag tänker säljaren kanske anser att fälttävlan är en för farlig sport och därför inte vill sälja sin häst om den ska utsättas för denna ”fara”?
Och detta fick mig att fundera; skulle ni också ha dylika preferenser eller rent av vägra att sälja om ni i förväg fick veta att er häst skulle användas till fälttävlan (förutsatt att ni själv inte ridit fälttävlan på den).
Finns det andra grenar som ni inte skulle vilja att er häst skulle ägna sig åt eller tänker ni att ”sålt är sålt” och vad den nya ägaren tänker pyssla med inte är er business?
Jag har tack och lov inte behövt ställas inför några ”drastiska” ställningstaganden när jag har sålt hästar och det är säkert också lätt att i teorin hävda hur man skulle resonera eller ej men om man står med en osåld häst som man inte kan/ vill ha kvar är det kanske inte lika lätt att stå fast vid sitt ord i praktiken?
Jag vet att jag som väldigt ung aldrig hade kunnat tänka mig att sälja en häst till en ridskola men sedan gjorde det ändå och det blev hur bra som helst medan andra aldrig skulle göra det. Skulle ni?
Sedan vet man ibland inte heller hur ärliga köpare egentligen är, medvetet eller omedvetet.
Man kan som köpare ha en massa idéer/ förhoppningar (realistiska eller ej) kring vad man vill göra med sin nya häst men det blir inte alltid som man har tänkt sig av olika anledningar.
Jag minns hur jag själv tänkte när jag köpte tex Heron. Jag hoppades att jag ”en dag” (lååångt in i framtiden) kanske skulle kunna rida LA dressyr och hoppa lite lättare klasser med honom och vips så hoppade han många 120-klasser bara 2 år senare. Att han ytterligare några år senare skulle hoppa 130 på tävling och göra några St Georges-starter hade jag inte kunnat drömma om i min vildaste fantasi.
Jag har också sett och upplevt motsatsen både för egen och andras del; att det inte blev något alls med de förhoppningarna man hade.
Titta själva i sökes-annonserna; ”ska ha potential för de högsta klasserna” har i alla fall jag läst många gånger och även om det absolut är bra att ”dream big” så undrar jag hur många köpare som inte hade gjort mer lyckade affärer om de tex hade köpt en vettig/ stabil MSV-häst än en unghäst med förvisso fantastiska rörelser osv men som man som hobbyryttare sedan inte reder ut?
Jag har precis sålt min fina dressyrstammade unghäst till att bli körhäst hos en i landslaget. Det känns helt fel, dels spill av kvalitet av hästen, men också för att jag tycker att körning och framförallt maratonmomentet är stort slitage på hästarna och det är ofta det ser ut som att de blir rivna i munnen och lätt kan få skador i hindren.
Men köparen stod klar att handla och precis som du skrivit om så är det hårt att sälja häst. Så nu får vi väl se om hästen kommer utvecklas till att gå internationella tävlingar så som planen är för honom.
Ett perfekt exempel/ illustration av mitt inlägg.
Som uppfödare har man en enda önskan att köparen ska älska en uppfödning och göra allt för att den ska få ett så bra hästliv som möjligt. Köpare som berättar för mig om hästens tillkortakommand och vill pruta går fet bort. Däremot kan jag vara väldigt generös mot en person som genuint älskar hästen. Notera att jag alltid sätter ut priset i annonsen. En mycket känd influencer ringde för några år sedan och berättade att priset på den annonserade 3-åringen var för högt. Hen fick inte köpa.
Jag tänker att så länge hästen får möjlighet till ett bra liv så kan jag inte ställa allt för många krav. Jag kan inte heller påstå att ex fälttävlanshästar skulle ha ett dåligt liv- mer riskfyllt kanske (men jag vet inte om jag eg tycker det heller). Inte heller kan jag säga att ridskole hästar skulle missköter eller liknande.
Vad jag försöker säga är att bara för att man inte följer min egna tanke om vad en häst ska användas till behöver hästen inte få ett sämre liv för det.
Kanske är det naivt – men jag känner också att det måste finnas en ödmjukhet inför hur vi använder våra hästar. Vi är otroligt duktiga på att vara kritiska och tänka att mitt sätt är det enda rätta….
Hade mer än gärna sålt till fältävlansryttare! Sen är det enligt mig betydligt viktigare att hästen får en bra miljö att vistas i. Stor hage med kompisar, mkt grovfoder osv. Har faktiskt nekat en köpare som hade enligt mig dålig hästhållning(lite utevistelse i ensamhage är ett inget bra hästliv).
I teorin instämmer jag – i praktiken vet man aldrig hur hästen man säljer kommer att få det.
Om man säljer till någon som har en egen gård är väl sannolikheten större att man ”vet” men de som har sin häst inackorderad kan ju flytta den ”var som helst” och av vilken anledning som helst. Från tex stor gräshage med kompisar till ensam i en grusruta. Eller vice versa och allt däremellan.
Så är det ju, sålt är sålt!
På gott och ont.
Det fick jag själv erfara då jag sålde en häst efter mycket vånda till ett hem som jag trodde skulle vara livslångt (allt pekade på det).
Ett halvår senare hade den vuxna köparen (i min ålder) kommit på (efter att ha ridit hela livet och av mig köpt ett 170 cm högt halvblod) att hon hellre ville ha en islandshäst !?!
Jag trodde att jag skulle svimma av förvåning minst sagt och hon köpte också en isis och sålde ”min” häst till sin hovslagare.
Njae skulle nog kunna sälja till fälttävlan eller nästan vad som OM jag trodde att hästen skulle passa till det. Har nekat att sälja till ridskola nån gång även om det lät som en bra ridskola och hästen var ”på pappret” en bra kandidat men jag kände ju hästen och visste att han inte skulle passa på en ridskola med mkt olika människor, han var skeptisk bara hovslagaren kom med en elev liksom. Just fälttävlan, i alla fall på lägre nivå, är i mina ögon en bra och rolig sport som jag tror många hästar både gillar och mår bra av. Olyckor kan ju hända men det kan hända oavsett gren. Ser mer till att köparen verkar vettig och att de passar ihop. Med det sagt så är jag usel på att sälja hästar egentligen, är för blödig….
Om hästen var lämpad för disciplinen så hade jag absolut kunnat sälja till fälttävlans ryttare, eller ngn annan disciplin också förstås. Jag skulle personligen inte ha ngt emot att sälja till verksamhet (med god hästhållning), men bara om hästen verkar kunna passa för det.
Sedan kan ju en häst så småningom hamna lite varsom, finns ju ingen som helst garanti för att den jag säljer till behåller den.