Idag tog jag mig tid att göra något jag haft på min to do-lista sedan i höstas men bortprioriterat av olika anledningar; jag besökte Dagstorportens ryttarförening för en liten förevisning.
Inte för egen del så klart; jag har tävlat i Dagstorp ”tusen gånger” de senaste 30 åren men mr Frank har aldrig varit där och tävlat…än.
Eftersom denna tävlingsplats är en av dom jag vill kunna åka till i framtiden ville jag därför kolla av läget idag och kort sammanfattat så gick det hur bra som helst.
Jag skrittade 90% av det 45 minuter långa ”passet” så det var mer mental än fysisk träning men det passade också bra idag.
Som en bonus träffade jag en vän jag inte sett på länge; hon cyklade dit för att säga hej och tog också det ena kortet.
Nu har jag inga fler tävlingsplatser jag redan på förhand tänker att jag vill visa Frenchie och de där vi har varit räcker gott och väl för ett tävlande i den omfattning jag önskar som det ser ut i dagsläget.
Det här med att ”visa” hästen tävlingsplatser i förväg är för övrigt ett koncept jag stulit från en god vän som i början av karriären med en tittig häst i princip alltid gjorde detta och det med mycket gott resultat.
Givetvis kan ”allt” hända när man tävlar ÄNDÅ och oavsett om hästen är stencool eller tittig men på detta viset tycker i alla fall jag att man har förberett den så gott man har kunnat.
Och jag fattar att det ibland inte är görbart men går det så…
Jag förstår med facit i hand verkligen inte varför jag inte gjorde så här det första året jag tävlade Vicke som jag köpte med vetskapen att han kunde bli spänd och tittig på tävling och då hade han ändå tävlats av en ryttare med långt större rutin och skicklighet än jag besatt.
Hade jag åkt iväg även med honom hade jag högst troligt besparat mig ”missade poäng i onödan” för det räckte oftast jättebra för hans del om han fick titta på whatever i lugn och ro för att sedan inte bry sig mer.
Ja det är superbra att göra det. Diego var väldigt spooky och jag brukade göra så med honom. Diva är också spooky men hon är lurig. Red en gång två klasser på S Sallerup. Blev placerad i första klassen. När jag red andra klassen hävdade hon å det bestämdaste att hon aldrig sett domarbordet förr. Men visst ger det resultat att miljöträna. Ibland när Diva tramsat mycket har vi satt upp bord, stol och blommor i ridhuset och som grädde på moset har maken suttit vid bordet och läst/prasslat med en stor dagstidning. Har absolut gett resultat. Sen kan det ju uppkomma massa situationer som du skrev om med smällande flaggor. Svårt att öva på tänker jag.
Ja, miljöträningen tror jag har hjälpt mig och Frenchie mycket, om inte annat kanske det har påverkat MIG rent psykologiskt? Ungefär som säkerhetshandtaget som jag aldrig håller i inne på banan men som jag knappt hade vågat tävla utan.
Vicke glodde en hel del, främst i början och som jag skrev var det dumt att jag inte tränade med honom. Tyvärr kunde han även få för sig att MÄNNISKOR var läskiga (?) vilket jag aldrig begrep eftersom han var väldigt tillitsfull mot homo sapiens i övrigt. Men han kunde glo på tex den som skötte insläppet och det kan man ju inte göra så mycket åt på tävling utan att uppfattas ha diva-fasoner (om jag skulle be dom att försvinna medan jag red).