Jag började min morgon med att lasta ur all havre jag köpte igår och förflytta den från bilen till mina, för ändamålet avsedda kärl i foderkammaren och sedan var hamstern i mig nöjd.
Lika nöjd var jag under och efter dagens träning för Nina där även Nina red en stund.
När det var dags att köra hem kunde jag åter konstatera att medan Vicke och Frenchie har en hel del gemensamt så skiljer de sig radikalt åt på en punkt; åsikten om vattenspridare!
Vicke var under alla år jag ägde honom (8) fullständigt panikslagen i närheten av dessa och det var på nivån att jag var noga att betona detta för de som kom för att provrida honom när han var till salu.
Denna, till 99% supersnälla häst blev som förbytt när han såg och/ eller hörde sprutande vatten och det var nära att bli riktigt farligt vid några tillfällen.
Jag har ingen aning om vad som orsakat detta trauma och försökte inte heller träna bort det eftersom det satt så djupt rotat och gjorde honom nästan omöjlig att hantera utan jag såg helt enkelt till att aldrig vara i närheten av vattenspridare med honom.
Frenchie är hans raka motsats vilket denna bild illustrerar; jag tog den medan två vattenspridare var igång för fullt på utebanan bredvid ridhuset där vi tränar.
Det var t.o.m. så att lite vatten nådde att stänka på oss och han sa inte flaska.
Med Vicke fick jag alltid säga till föreningens anställde att stänga av dom när vi var i antågande och det funkade så klart också även om detta är lättare och bättre.
Tror inte det handlar om trauma, tror mer att det är normalt att hästar reagerar på vattenspridare pga ljudet, ungefär som när det kommer tävlingscyklister, samma ljud typ.
Jag håller med om att det är normalt att ”reagera”; titta, steppa omkring lite och dylikt.
Men hos Vicke översteg hans reaktioner alla gränser; han blev fullständigt okontaktbar.
Man måste ha sett det för att tro det 🙂 .
Min tränare Nina hade ju hört mig berätta om det men det var först när hon såg honom med egna ögon som hon verkligen förstod.
Jag är ju ingen liten mes som accepterar att hästar springer över mig eller beter sig som ohanterbara hingstar men här kände jag att det blev farligt.
En gång när han hörde och såg en vattenkastare (sådan de har i jordbruket) på typ 3 kilometers håll höll han på att spränga transporten. Det var jätteotäckt.
Att sitta på hade jag aldrig vågat och att leda honom var också jätteobehagligt. Och detta är ju vanligtvis en mycket icke-reaktiv häst.
Fast så har jag varit med om många hästar som gjort. Det är bara att läsa på om hästens flyktbeteende och vad som triggar extra. Sen har tränare en tendens att negligera det. Helt normalt för en häst att reagera på ”väsande” ljud. Ett underbart bevis på att hästen just är en häst och inte en lobotomerad robot. Vilket jag normalt kallar de flesta vallacker.
Jag håller inte alls med. Jag har aldrig sett en häst som har reagerat så starkt på en vattenspridare som Vicke och då har jag ändå stått på en ridskola med +70 hästar (privathästar och polishästar inkluderade) i 20 år och där vattenspridare användes.
Att reagera/ bli rädd är en sak, att bli så blockerad och okontaktbar att man skulle kunna springa över sin egen ägare är inte normalt nej.
Men du kanske inte förstår vidden av Vickes rädsla eftersom du ej sett detta hos honom.
Jag kan ge ett förtydligande exempel från idag:
När jag var på väg att passera vattenspridarna med Frenchie (helt obrydd) mötte jag 3 kvinnor som ledde var sin stor häst. 2 av hästarna var helt obrydda och den tredje betedde sig som jag tror att du menar är normalt. Den glodde, stannade, steppade i sidled. Men även om den var tydligt rädd var det inte i närheten av hur Vicke betedde sig.
Men strunt samma; Vicke är såld, nya ägaren är mycket noga informerad om vattenspridar-grejen och själv äger jag numera en långt mer reaktiv häst som dock inte bryr sig om just vattenspridare.
Alla mina hästar har blivit helt okontrollerbara vid vattenspridare. Går inte att sitta kvar på ryggen – förenat med livsfara.
Ja då vet du känslan!
Men att Vicke även kunde bli tokig av en ”vattenkastare” (sådan de har i jordbruket, på åkrarna) som sprutade vatten flera kilometer bort tyckte jag var liiite overkill.
Jag fattar än idag inte hur jag lyckades få ut honom ur transporten utan att han skadade sig/ mig och med facit i hand skulle jag så klart ha kört därifrån (detta var utanför Granelundshallen där jag tränar).
Så reagerar Wille på grisar! Blir helt okontaktbar och i det närmaste farlig att hantera. Vattenspridare struntar våra i, det körs för fullt på blåbärsodlingen 1 km bort, aldrig fått någon reaktion av det.
Och Vicke var tidigare väldigt rädd för KOR men inte på samma nivå som med spridarna.
Man kunde rida förbi kor så länge man hade god marginal.
Efter att vi flyttade till Ryhus och han gick i en hage som gränsade till en kohage med massa kor vande han sig!