Nyttan av gymnasiebetyg

En kommentar på bloggen igår fick mig att fundera över om och i så fall vilken nytta jag har haft av mina gymnasiebetyg; betyg som jag verkligen slet ihop och inte bara levererade utan ansträngning.

Och sorgligt nog får jag nog konstatera att jag inte haft någon större nytta av betygen mer än att de skänkt mig en EGEN personlig tillfredsställelse (jag hade 5:or i alla ämnen utom i gymnastik).

Men när det var dags att söka in på socionomprogrammet behövdes inte alls så höga betyg (antagningspoängen var då 3,6 och jag hade alltså 5,0) och jag har svårt att tro att något jobb jag fått därefter har haft det minsta att göra med mina gymnasiebetyg.

Ingen potentiell arbetsgivare har heller någonsin kommenterat just mina gymnasiebetyg, varken i positiv eller negativ bemärkelse.

För övrigt får ni väl hålla med mig om att en hel del av det man läste i skolan var och är helt oanvändbart även om mycket så klart absolut är väldigt viktig kunskap.

Själv brukar jag faktiskt framhålla ämnet hemkunskap som lätt glöms bort i diskussionerna och DET borde ha getts större utrymme om ni frågar mig för där fick i alla fall min klass verkligen lära sig sådant som alla kan ha nytta av som vuxna med ett eget hushåll. Att laga mat, göra upp en budget, planera inköp osv.

Men vad säger ni läsare?

Har ni haft nytta av era gymnasiebetyg och på vilket sätt? Share please!

27 kommentarer Skriv kommentar

  1. Helena Tang

    Nä, inte ett smack, faktiskt.. Tanken var att jag skulle jobba med hästar på något sätt så jag gick naturbruksgymnasium med hästinriktning på Bollerup.
    Köra traktor kunde jag, klippa får kunde jag, köra häst och rida kunde jag rätt bra, men sen var det inte så mycket mer..
    Jag ”flummade runt” efter gymnasiet, åkte till Irland med en kompis och jobbade några år, hem igen, träffade min man och nu bor jag på Nordirland sen 20+ år tillbaka.
    Men betygen har jag aldrig behövt och hästar har jag inte hållt på med sedan Bollerup, tyvärr..

    Svara
      • Helena Tang

        Verkligen inte som planerat, men jag är nöjd med mitt liv här
        Har haft tur i oturen med min sjukdom, hade kostat mig för diagnosen hemma, sjukhusbesök, undersökningar, handikappbidrag osv är absolut bättre här än vad det varit hemma.. Här kan jag använda del av bidraget till mot en bil, t.ex vilket har varit enormt hjälpsamt.

        Svara
    • Gunilla Leonardsson-Ohlson

      Ja jag kan ju tycka att det var ett slöseri att du inte ville läsa vidare med tanke på de toppbetyg du hade. Det var ju inte bara en ren hästlinje utan socialekonomisk.
      Men engelskan som du blev bästa skånska gymnaskeelev har du väl ändock haft nytta av.

      Svara
  2. Renée Andersson

    Eftersom jag jobbar med utbildning får jag väl ändå hävda att nyttan är ju att det är en del av grunden i det livslånga lärandet. Att inte ha gått ett gymnasium KAN bli ett problem, dock vill jag vara tydlig med att det är sk ”learning outcome” som är viktig inte betyget i sig.

    Svara
  3. Lisa Ling

    För den som ska studera vidare efter gymnasiet är gymnasiebetygens enda syfte att kvalificera in eleven till önskad utbildning. Därefter vill jag nog hävda att gymnasiebetygen är helt irrelevanta.

    Ska man inte studera vidare har nog betygen ett större värde för att få sitt första jobb.

    Svara
  4. Annelie Magnuson

    Om betygen som de ska – återspeglar vilken kunskap man har, så har man förstås nytta av kunskapen hela livet. Sen kan det ju finnas delar man inte har nytta av i livet beroende på vad man ska göra, men en generell allmänbildning med grundläggande kunskap och förståelse för hur saker fungerar i fysik/naturen, matematik, goda kunskaper i svenska och engelska och kanske något annat språk har man ju nytta av oavsett vad man ska göra.

    Svara
  5. Ann Hammarlund Holst

    Som Annelie säger så har det ju med en grundläggande allmänbildning att göra. Vissa ämnen och kunskaper hade man ju aldrig fått till sig annars. Sen spelar det kanske ingen jätteroll om man har toppbetyg eller godkänt, mer än om man har behov av poängen för vidare utbildning.

    Svara
  6. Anna

    Nej ingen har någonsin velat se mina gymnasiebetyg, och jag hade kommit in på min önskade utbildning med mitt resultat på högskoleprovet även om jag inte hade haft tillräckligt höga betyg (vilket jag hade).

    Framförallt önskar jag dock att jag hade fått ut mycket mer av 12 år i skolan innan universitetet… Jag upplevde att det ofta var en lång väntan på att alla skulle komma ikapp så vi kunde gå vidare till nästa sak. Jag älskar verkligen att lära mig saker och har vid sidan av min egentliga utbildning läst massor av kurser både på universitet och andra ställen ”för skojs skull”.

    Eftersom det var ”alldeles för enkelt” för mig så lärde jag mig heller aldrig riktigt någon bra studieteknik eller hur man hanterar trösklar i lärandet. Jag märker också i jämförelse med mina franska kollegor vilka luckor jag har i min bildning, jag känner mig ofta som ”den dumma kusinen från landet”.

    Sedan håller jag med om att det samtidigt var ganska lite fokus på praktiska saker. Jag tror att det vore väldigt nyttigt för alla barn och ungdomar med kurser i hur maskiner fungerar, hur en dator ser ut inuti, kanske lite enkelt rörmokeri, att byta sladd till en lampa och sådant.

    Svara
  7. Karolina Cappelli Lindholm

    Nyttan ligger i att kunna uppvisa betyg när man söker nästa nivå av utbildning.
    Du har ju själv avslutat en socionomutbildning. Så då är de ju dessa intyg/betyg du visar upp när du söker dig ut på arbetsmarknaden för första gången.

    Svara
  8. Anna Lind

    Utan mina avgångsbetyg från gymnasiet hade jag inte kommit in på den högskoleutbildning jag gått. Det är framför allt därför jag peppar mina ungar (lagom mkt, de är väldigt ambitiösa själva på gott och ont) att plugga på; för att ha så många valmöjligheter som det går efter studenten (”gymnasieexamen” för dom som fortfarande tycker att endast det gamla sättet från forntiden ska få kallas ”studenten” ) till vidareutbildning även om det såklart går att komplettera/läsa upp betyg på Komvux eller andra vägar. Och dessutom som Annelie o Ann skriver; viss allmänbildning och jag kan ju säga att jag har stor nytta av mina egna – förvisso något insomnade när det kommer till ffa gymnasiematte och -fysik – kunskaper i olika ämnen när ungarna behöver hjälp och stöd i skolarbetet.

    Svara
    • My Persson

      Är det bara jag som tycker att högstadiets studier idag inte alls passar in med hur jag lärde mig? Har jättesvårt att hjälpa till med matteläxor då det inte är utformat ”som på min tid” Då hade jag ändå nästan MVG i matematik D (1 poäng ifrån på sista provet där jag klarade själva MVG-frågan) och tycker att jag är bra på siffror överlag Eller använder man olika böcker i olika skolor kanske?

      Svara
      • Minstral

        Jag läste högstadiet på 80-talet, tycker inte det var någon skillnad att lära dottern på 2010-talet. Matte är ju som det är, kan inte förändras.

        Svara
      • Anna Lind

        Nä matte är ju lite speciellt med olika sätt att ställa upp tal osv. Men problemlösningen som egentligen är det viktigaste är ju densamma; att lista ut vilket tal det är man ska räkna ut. Sonen som går ettan på Natur i gymnasiet är redan förbi min kunskap. Jag gick Sam på gymnasiet. Men det är kul att hjälpa dom!

        Svara
      • Minstral

        Matte är ju ganska statiskt. Finns kanske olika sätt på uppställningar på lägre nivå, men sen är det ju samma.

        Svara
  9. Linda Johansson

    Min mor, som idag är 72 år, gick enbart nioårig grundskola. ”Strulig” och ”skoltrött” tonårig som hon var fick hon sen ett ”skitjobb” på SKANSKA (byggföretaget) där hon blev kvar tills pension. Inom företaget tog de tillvara på hennes förmågor, hon fick fortbildniong osv. och när hon gick i pension var hon anställd på deras ekonomiavdelning.
    Jag vill mena; för dagens ungdomar ser inte möjligheterna likadana ut, de behöver ofta en gymnasieexamen för att ta sig ut på arbetsmarknaden, vilket gör att ”alla” oavsett teoretisk/praktisk förmåga, skoltrötthet, fysiska och psykiska funktionsvariationer går i den svenska gymnasieskolan idag. Samtidigt har resurserna utarmats (delvis pga. det fria skolvalet och friskolereformerna) och den administrativa bördan för skolpersonalen har ökat. Dessutom har politikerna under 90-talet och 2000-talet i någon slags missriktad bildningsiver nedmonterat yrkesprogrammen vilket gör att även de elever som är väldigt duktiga praktiskt och skulle kunna blomma ut och växa där tvingas in i denna ”teoretiska mall” (och dessa elever som är mer praktiskt lagda/skoltrötta osv. har då som sagt skolan av idag inte resurser att möta). Lägg där till den tekniska utvecklingen som idag gör att jag som gymnasielärare sitter och underkänner elever som har fuskat via AI/ChatGPT osv.
    Det säger sig själv att det det inte funkar, och jag fattar inte att föräldrar i Sverige idag inte är ute på barrikaderna mer frekvent än vad de är. Det som syns är någon trött debattartikel då och då.
    / Mvh gymnasielärare och mamma till en dotter i lågstadiet med NPF-diagnos.

    Svara
  10. Ulrika Arndorw

    Halleluja! Jag tycker att betyg är oerhört komplicerat. Det säger eg bara vad du presterat just denna tid i livet och för många är detta papper ett bevis på misslyckande.
    Fick stoppa mig själv för en månad sedan när 12:åringens lärare i SO mejlade om att hon inte fått in en uppgift från honom och därmed saknade grund för bedömning… En uppgift ska vara till grund för hans betyg i samhällskunskap? Jag ville skriva: ”Åh nej, ska han få ett F i 6:and betyg? Hans liv är förstört!!” Tog fram min mogna sida och skrev att självklart ska uppgiften lämnas. På tal om betygens betydelse…

    Svara
  11. Rackemarie

    Jag var en strulig elev på högstadiet, men skärpte till mig på gymnasiet. Jag har haft stor nytta av mina kunskaper därifrån. Främst i svenska och engelska. Hade varit svårt att klara sig utan dessa grunder på universitetet. Jag blev adjunkt i svenska och engelska.

    Svara
  12. Frida

    Kunskap är aldrig tungt att bära som tur är! Hade lätt för mig i grundskolan och gymnasiet vilket blev lite av en kalldusch på högskolan då jag totalt saknade studieteknik haha.

    Tycker det är synd att vissa praktiska utbildningar har fått låg status, högre studier passar inte alla. Sedan tror jag att det skulle behöva rensas upp lite bland alla utbildningar som finns idag eller i vart fall styra mer åt de sektorer där det är brist på arbetskraft.

    Svara
  13. Eva Dahlman

    Äntligen ett ämne -till skillnad från hästar- som jag behärskar bättre. Precis som Birgitta hade jag toppbetyg och kom in på mitt val- juristlinjen.
    Jag tycker dock att mitt intresse av att vara duktig i skolan på något sätt fortsatt prägla mig även om betygen inte spelar någon roll.
    Jag är allmänbildad, har lätt för att lära mig och fortfarande intresserad av att lära mig saker.
    Får definitivt samma känsla med Birgitta.
    Det är nog ’vinsten’ med höga betyg eller rättare sagt- att man fortfarande har lätt för och viljan att lära är förmodligen anledningen till höga betyg.

    Svara
  14. Petra Milton

    Jag läste två årigt gymnasium (vård) och hade nytta av ämnena i arbetet. Fick sen komplettera med bla matte för allmän behörighet för att söka högskola. Dottern som läser gymnasiet nu kämpar för höga betyg för att kunna välja mer fritt till högskolan sen.

    Svara
  15. Birgitta

    Ett väldigt stort och komplext ämne; det här med betyg.

    Och mycket har ändrats sedan jag själv gick ut gymnasiet.

    Arbetslivet ser på gott och ont annorlunda ut.

    Då fanns inte internet, influencers, mobiltelefoner, samma möjligheter att jobba hemifrån och mycket, mycket annat.

    Jag förstod i alla fall redan när jag själv gick på gymnasiet att det som i alla fall då premierades var förmågan att lära sig saker innantill vilket inte per automatik innebär att man är smart 🙂 .

    Vissa saker jag lärde mig och hade alla rätt på provet hade jag totalt glömt kort därefter….

    Huruvida man är lämplig att arbeta med en viss sak trots toppbetyg är också två vitt skilda ting- på gott och ont.

    Erfarenhet och lämplighet är mycket viktiga attribut i arbetslivet vilket ibland visar sig vad gäller tex lön och karriär och ibland inte.

    Svara
  16. Anna Andersson

    Utan betyg hade jag ju inte kunnat läsa den (korta yrkesutbildning) som numer försörjer mig. Idag får inga processoperatörer fast jobb på min arbetsplats utan eftergymnasial utbildning.

    Svara
  17. Linda Ferne

    Läste en ”lätt” gymnasielinje för att söka in till den utbildningen jag ville efteråt. Blev utdömd fysiskt pga olika allergier och utslitna knän vid 19 års ålder☠️Så nej, jag hade inte nytta av min allmänna utbildning.

    Svara
  18. Minstral

    Hade jag inte haft mina gymnasiebetyg hade jag inte kommit in på min högskoleutbildning.

    Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>