Golf vs ridning

Henrik började spela golf för ca 3 år sedan och jag märkte snabbt att denna sport har mycket gemensamt med dressyr.

Till att börja med är det en sport där man nöter och nöter, finslipar detaljer och där det ibland handlar om millimeterprecision.

Det är också en materialsport där man kan lägga hur mycket pengar som helst på både viktig och mindre viktig utrustning och vad gäller kläder så är utbudet minst lika stort som det man hittar i ridsportbutikerna.

Det är verkligen inte bara klubba, bag och boll som gäller om nu någon trodde det utan det finns en miljon tillbehör och assessorer så som speciella golfklockor, paraplyer, handskar och jag vet inte allt.

Och precis som inom ridsporten ser jag hur olika parametrar samverkar och påverkar hur väl man kommer att lyckas som golfspelare.

Den ena ytterligheten är de som köper den enklaste och billigaste utrustningen, som spelar när det är fint väder och som packar ner utrustningen när hösten kommer för att ta fram den igen till våren.

Sedan har vi de som min man tex som köper utprovade klubbor, tar privatlektioner, försöker hålla igång året runt så gott det går, tränar lite hemma (i vårt ridhus tex).

Och om vi bara jämför dessa grupper rakt av så har den sistnämnda mycket, mycket större chans att slå den förstnämnda än tvärtom.

Men sen har vi även detta med talang, precis som i dressyren.

Det hjälper inte alltid att ha den finaste utrustningen om man är helt talanglös även om lektioner kan väga upp för mycket.

Jag har försökt att peppa Henrik att just ta lektioner och hålla igång spelet i varje fall lite året runt och detta tillsammans med att han verkar ha fallenhet för golf har gjort att det går riktigt bra för honom och han har t.o.m. börjat tävla.

Faktum är att det oftast går väldigt bra när han är ute på sina rundor och han har sänkt sitt handicap många gånger redan medan det kanske inte alltid har gått lika bra för de han spelat med.

Och även här har jag försökt att ge lite råd; dels att inte bli övermodig bara för att det just nu går väldigt bra för alla kan få dippar och det måste man vara beredd på och kunna ta och dessutom ha förståelse för hur de som det ofta går dåligt för kan känna.

Alla har inte förmågan att alltid vara den där goda kamraten som i alla lägen är översvallande glad åt andras framgångar när man själv misslyckas gång på gång. Så klart spelar man själv inte bättre för att man missunnar andra framgång men man får som den ”framgångsrike” kanske ha lite förståelse för den som inte är lika bra.