Idag vågade jag mig på att ha Frenchie lös utanför stallet en stund innan jag skrittade ut- gräset är som synes top noch till skillnad från de sönderbrända stråna som kämpar i hans hage.
Kolla på bilderna förresten; såååå söt på den första och ser urful ut på den andra eftersom proportionerna blev så fel! Frenchies lilla cob-huvud ser ut att tillhöra en oxe *ASG*!
När jag hoppade upp i sadeln slog det mig; varför skritta i skogen som är full av insekter när jag kan skritta på de stora fälten runt Ryhus och bakom ridhuset?
Sagt och gjort och det besparade Frenchie en hel del huvud-rystande gissar jag.
Fälten är oftast inte optimala att rida ”vanligt” på för det kan dölja sig både hålor och annat i gräset men jag vågade skritta och det gick bra.
Ett annat projekt som jag har inlett idag är den urtråkiga stånds-rensningen.
Enstaka plantor har redan börjat visa sig och även om jag inte hyser några förhoppningar om att utrota detta ogräs så hoppas jag i alla fall att hålla nuvarande bestånd stången eller helst minska det.
Tyvärr verkar just ogräs överleva torka bättre än något annat som man hellre hade sett växa så vi får väl se vad mina ansträngningar resulterar i.
Jag skriver ansträngningar för det är ett tråkigt och drygt arbete att vandra omkring och rycka på stånds så jag hade mer än gärna sluppit.
Och jag kommer inte att rensa minutiöst utan det jag orkar för jag är, till skillnad från vissa andra hästägare, inte hysteriskt rädd att mina ska äta av det. Och skulle de göra det, vilket jag aldrig någonsin sett krävs det ansenliga mängder för att det ska bli farligt.
Vi har en ståndsplanta, drar upp den jäkeln med rötter och allt varje år men den kommer tillbaka varje år på samma plats. Men så länge det inte är bara en ska jag ju vara tacksam.
EN planta!?!? Lyckost dig! Helt otroligt att ni inte fått spridning på skiten!
Jag har över 100 plantor….vågar inte ens räkna….