En av de ändringar i dressyr-TR som tillkom för några år sedan tycker jag är särskilt positiv och bra och det är att kravet på att tävla på kandar i vissa högre klasser är borttaget.
Numera får man ju tävla på träns i alla klasser och det är väldigt positivt att många också gör det tycker jag.
Noterade tex att Patrik Kittel vann senaste SM:et på träns!
Jag som tävlat i många år har ibland sett ryttare som inte kunnat hantera denna skarpa betsling korrekt utan mest verkat använda kandaret som ett sätt att ”bända till hästen” och/ eller bromsa en het dito och det kan de så klart fortfarande göra om de vill.
Men nu kan man välja tränset och jag undrar om jag för egen del någonsin mer kommer att rida på kandar, i alla fall på Frenchie.
Han har om inte annat en riktig pyttemun så jag hade i så fall verkligen fått välja bett med omsorg för att de ens skulle få plats.
Jag anar också att det för en del, framför allt tidigare, kändes som ett tecken på att man ”var på en viss nivå” när man fick lov att plocka fram kandaret och den inställningen hoppas jag försvinner mer och mer ju vanligare det blir att valet fallet på det oftast skonsammare tränset i stället.
Sedan är det absolut så att ett bett inte är skarpare än handen som håller i tygeln så jag förkastar absolut inte kandaret om hästen fungerar bra på det.
Bilden föreställer Frenchie innan jag köpte honom ❤️.
Visst fanns (finns?) en inställning om en viss nivå med en viss utrustning. I alla fall var det så på min ridskola på åttiotalet. Alla ungarna suktade efter att dra på sig sporrar, för då var du ”lite bättre än alla andra”. (Ridskolan hade kunskapskrav på sporrar, ett krav alla ungar smet förbi då inga lärare brydde sig åt att säga åt de med sporrar att ta av dem. Mycket hackande i hästsidor blev det…)
Martingal var också eftersträvansvärt för då var man ju äkta hoppryttare! Och de som red med KANDAR..! Var bara enstaka vuxen i dressyrgruppen som fick göra det, men oj, vad alla ungar tyckte det var status!
Sen de som längre fram fick egen häst skaffade de här grejerna ögonaböj. Och SEN började man träna dressyr och hoppning. På egen hand. (Man red inte privat för tränare på det sättet man gör idag.) Gick skit såklart, föräldrarna tröttnade på dyra utgifter och blåslagen unge och snart var hästen såld igen.
Har även märkt det här konstiga inställningen till prylar bland vuxna. Framförallt de som ska lajva cowboy och tror att en westernsadel, cool hatt och en fläckig häst räcker för att man ska kunna rida western. Att det kräver lika mycket kunskap och träning som alla andra ridsporter har de missat. Och så blir de arga när man berättar det för dem…
Det kanske är något mänskligt att koppla ihop känslor med prylar. Bara tänk på den löjliga hatt-debatten inom dressyren för inte så länge sen! Bra att utvecklingen i alla fall verkar gå åt rätt håll och tränsregeln är absolut ett steg i rätt riktning.
Tycker jag!
Känner igen mycket.
Vet de som köpt frack för tusentals kronor låååångt innan det ens blev aktuellt att starta på den nivån.
Själv är jag för snål, för skrockfull och tänker för praktiskt för att göra något sådant.
Som alla med häst vet kan ”allt” hända när som helst så själv hade jag velat göra i alla fall en vettig start innan jag köpte en frack.
Öht är man ju enormt olika vad gäller utrustning och värderar detta olika. Jag vill absolut ha snygg utrustning till både mig själv och hästen men tycker inte det finns någon anledning att betala flera tusen för ett par ridbyxor, ett träns eller en ridjacka.
Man rider inte bättre för det…däremot förhoppningsvis om man lägger pengarna på träning. Tycker jag.
Svenska ridsportförbundets lade upp ett inlägg på insta efter SM med (tror jag) både bild och en kort intervju med Patrik Kittel apropå att han hade bärgat guldet ridandes på träns. Blev sedan flera väldigt hätska kommentarer som menade att han hade ’snokremmen’ alldeles för hårt spänd. Kan inte hitta inlägget nu i efterhand så jag funderar på om diskussionen spårade ur och ridsportförbundet plockade bort inlägget?
Finns en bild i gruppen EquiEthics #horses too. Såg inte jättetrevligt ut. Tråkigt att folk inte kan hålla god ton, men lika trist att städa bort kritiska kommentarer också…
Såg bilden och nej, den såg inte kul ut men man måste vara lite försiktig med ögonblicksbilder.
Dessutom finner jag det extremt märkligt, sorgligt och upprörande OM ryttare på SM-nivå skulle tillåtas att rida med hårdare åtdragna nosgrimmor än vad reglementet föreskriver osv.
Just denna ryttare har dessutom allas ögon på sig så för mig är det ÄNNU märkligare om hen skulle ”bjuda” eventuella kritiker på en sådan godis?
Håller med om ögonblicksbilder, finns nog på oss alla haha. Beror helt på kontext.
Tyvärr inte första gången denne ryttare fastnar på bild med tight nosgrimma. Hoppas också att det kontrolleras enligt reglerna. Sedan är kanske inte ”name and shame” rätt väg att gå ifråga om systemfel kring sporten i stort.
Minns när Epona filmade (och blev utslängda) på Falsterbo och det var ju rena rama charaderna vid kontrollen av mun och nosgrimma.
Åter; mycket märkligt om reglerna inte efterlevs av varken ryttare eller kontrollanter !?!?
Kandaret gör ju ridningen förfinad och mer exakt. Men alla hästar fungerar inte på det så ändringen är bra. Det största bekymret är att få ryttare klarar att hantera det. Skarp utrustning kräver väldigt duktig ryttare. I andra vågskålen ligger att man på träns kan ta hårdare utan att hästen gapar eftersom du kan ha dubbel nosgrimma.
Instämmer helt!
Ser att kandaret ibland används som en ”falsk genväg”. Hästen kan för den okunnige te sig välriden osv men den är egentligen inte på hjälperna. Precis som hästar som mest piafferar för spöt = mer en cirkuskonst än något man kan använda i dressyrridning.
Elizabeth Torrisi: alltså borde inte nosgrimma tillåtas alls?
Jag tycker det är fint att hästen kommer mer och mer i fokus.
Jag anser att en normalt använd nosgrimma är bra för den stabiliserar huvudlaget. Hårt åtdragen: absolut fel!
Man kan formulera om påståenden. Om hästen inte har nosgrimma måste ryttaren dra hårdare i tygeln eftersom den kan gapa och undandra sig bettets verkan. Vilket hästen mår bäst av? Det avgörs tycker jag av om hästen trivs med det man gör. Jag har en häst som hatar att ha nosgrimman löst. Den andra skiter i vilket. Men jag drar gärna åt för jag vill inte vara hårdhänt utan vill rida på lätta hjälper. Har aldrig haft sår i munnen på mina hästar som kontrolleras var 6 månad av veterinär och dagligen av mig. Den som känner att jag har fel är välkommen på en ridtur på mina hästar men är man alltför oerfaren bör man inte ge sig på den övningen
Håller med om att det helt rätt att tvånget är borttaget. Upplevde att det varit mkt status i att rida på kandar och att många sätter på det utan att egentligen behärska det. Själva poängen med kandartvång från början är ju att ryttaren ska visa att hen är skicklig nog att använda kandar, men i mina ögon har det tyvärr varit det motsatta att ryttare använder det som ett hjälpmedel att få hästen på tygel. Dessutomr det ju många hästar som kan gå högre klasser men inte fungerar på kandar, varför då krångla med det? Jag kommer nog aldrig bry mig på att rida med kandar igen oavsett vilka klasser jag rider, ser ingen anledning.
Jag instämmer helt i allt!
Mycket positiv utveckling! Sedan blev ju exemplet med SM och träns lite platt fall efter att mindre smickrande bilder publicerades…
I min värld hänger kandar ihop med samlingsgrad. Blir nästan lite komiskt att kränga på det om inte utbildning och biomekanik matchar tänkt nivå. På gott och ont har dagens hästar mer talang och gångverk, gäller bara att förvalta det rätt.
Tur att det finns många goda förebilder bland eliten och ”vanlisar” att inspireras av.
Din kommentar är som vanligt spot on!
Har flera gånger sett både ungdomar och vuxna sitta och hänga i kandaret utan att ha en aning om vad de pysslar med. Och här har tränarna ett stort ansvar; att lära ut korrekt ridning och inte söka genvägar.
Jag frågade själv min egen tränare, och bara av nyfikenhet och inte för att jag VILLE rida med kandar vad hon trodde om den idén. Ha ha ha…hon tyckte inte att det var ett bra förslag alls kan jag säga och jag är helt enig med henne.
Här i Frankrike verkar det vara standard med löst sittande nosgrimma utan ”snokrem” (favoritordet eller hur var det). Åtminstone på anläggningen där jag rider men även på andra ställen som jag har sett. Kan inte påstå att jag ser någon häst springa och gapa, de är inte heller så himla noga med var hästen har huvudet dock. Min ridlärare pratar mycket om ”école de la légèreté” (lätthetsskolan) och om någon har lite hårda händer säger hon ”nu rider du som en tysk”. Däremot kan det hända att de rider även lättare dressyr på kandar, men jag upplever att det är mer som engelsk ridning (alltså sådan där de rider typ en cob och har jodphurs på sig) med lätt hand och hästen i en väldigt öppen form.
Kanske är det annorlunda på mer dressyrinriktade anläggningar, de är nog mer för hoppning där jag är.