Inget ont som inte har något gott med sig…
Den rådande torkan gjorde att jag fick göra en provisorisk hage till Frenchie på en yta jag annars klipper med åkgräsklipparen och nu har han fullföljt den uppgiften med perfektion med sitt betande.
Mat till hästen, inget jobb för mig och jag har sluppit slita på gräsklipparen och slösa bensin 🙂 .
Lite skämt och lite allvar men detta har också bekräftat vad jag redan visste; hur otroligt snabbt en enda häst kan beta ner en viss yta.
Jag är lyckligt lottad att ha gott om hagmark för hade jag bara haft hagar i storlek med den provisoriska hagen hade ytan snabbt förvandlats från en gräshage till en grus/ler-dito.
