Ahhhh….ni vet känslan när man äntligen har tagit itu med ett dåligt samvete man dragits med länge….den känslan genomfars jag av just nu!
Den ena kortsidan av Frenchies ena hage har länge sett totalt vildvuxen ut; meterhöga skräppor hade fullständigt tagit över.
Förra året försökte jag hugga ner dom med en lie och det gick sådär, läs: jag fick bort kanske 30-40% efter en massa tråkigt slit.
I år provade jag att hugga ner dom med min slåtterklippare och det var inte fullt lika slitigt men jag insåg att det ändå skulle ta flera timmar och att jag skulle hinna ledsna hundra gånger om innan jag var färdig.
Efter att ha klippt ner en liten yta och krattat upp det jag kunde idag körde jag över resten med åkgräsklipparen och eftersom detta gick så otroligt lätt fick jag en tanke att försöka köra över resten av skräpporna med denna utan att klippa ner dom först.
Och man ska banne mig inte underskatta kraften i en rejäl åkgräsklippare!
Den plöjde sig igenom skräpporna relativt enkelt och arbetet som skulle ha tagit mig timmar med slåttern fixade den på en kvart medan jag bara rattade den.
Ni kan se resultatet på bilderna och den sista bilden visar hur baksidan av den klippta ytan ser ut.
Den är tyvärr på en brant backe så det går inte att köra med åkgräsklipparen där så jag får helt enkelt låta det vara som en form av fult vindskydd eller nåt. Men det är i alla fall utanför hagen och det är i hagen jag främst vill att gräset ska kunna växa utan detta förfulande ogräs. SÅ NÖJD!
Frenchie har vilodag från det lilla arbete han utför denna veckan och han befann sig i den andra hagen medan jag höll på med mitt klippande så han behövde inte oroa sig att åkgräsklipparen skulle äta upp honom.
Dagens fråga till mig själv är: varför tar jag mig nästan aldrig tid att göra scones som går så snabbt att göra och är så goda att äta?
