Igår morse blickade jag upp mot den lilles hage från stallet och såg att han stod nästan högst upp, nära korna i hagen ovanför hans.
Eftersom jag vet vem som äger korna tänkte jag ta ett kort och skicka till honom med någon lite rolig text à la ”min ponny har i alla fall alltid hagsällskap”.
Och nog hade han sällskap alltid!!!!
För när jag med mina närsynta ögon tittade mer noga såg det banne mig ut som om i alla fall en av korna de facto var inne i Lillis hage, en syn som bekräftades när jag hastade dit!
Och inte bara en utan flera kor var inne i hagen, några stod mellan våra hagar (mellanrummet syns på den andra bilden uppifrån) och resten av korna stod i sin hage och glodde på oss!
Ja du milde….
Jag lyckades faktiskt ganska lätt mota tillbaka rymmarna till sin hage och sprang sedan runt och tjoade på dom som en knäppgök i syfte att få dom att springa iväg till någon annan del av sin flera hektar stora hage. Som dessutom innehåller mer gräs än mina så vad de skulle hos mig och göra kan man ju undra….
Komiken var att jag försökte klappa några av korna för kanske 10 dagar sedan och då flydde de i panik direkt fast jag bara närmade mig helt lugnt och stilla medan de idag knappt ville röra sig fast jag ropade, tjoade, viftade med armarna osv!?!
Men vet ni?
Säg aldrig ”dum som en ko” om ni nu brukar använda det uttrycket.
De är fan hur smarta som helst!
Jag studerade både korna och kalvarna och de tog sig under/ över både mina trådar (jag har inte strömmen påslagen) och sin egen hages trådar utan att skada en millimeter!?!?
De klev så klokt över/ under trådarna, försiktigt och inte det minsta vettlöst och tur var ju det för jag har ingen lust att laga mina hagar i alla fall…
Anledningen till rymningen var i korthet ett elfel kan man säga så strömmen till deras hage fungerade inte och efter att deras ägare hade varit och kollat läget så hoppas jag att vi ska slippa dylika debaclen framöver.
Om ni undrar vad Lillis gjorde med korna i sin hage så gjorde han inget alls för han är nu mer än van vid dom efter mer än 3 år här.
Hade detta hänt när vi precis hade flyttat hit och Vicke hade varit i hagen hade han gissningsvis sprungit till Göteborg eller nåt för DÅ var han jätterädd för kor, en rädsla som försvann när han vande sig vid dom.
Jag är lite rädd för kor, jag tycker det är svårt att veta om de är glada eller arga för deras ansikten ser likadana ut hela tiden. Tycker du är modig som vågade gå och sjasa hem dem.
Nu när du säger det så var jag kanske lite modig he he!
En gång när jag var ute och gick med min förra hund Soya såg vi ett får som hade rymt/ hamnat på andra sidan staketet till en stor fårhage.
Jag lyckades tränga in fåret så jag kunde lyfta och baxa det över stängslet; det var jag lite stolt över!