Det är inte bara min solhatt som är berest; även mina foppisar har vid det här laget varit i x länder och på en hel del resor!
På den vänstra delen av bilden poserar de på min första resa med Henrik, Kreta sommaren 2016.
Den högra delen av bilden tog jag nyss 🙂 !
Jepp; skodonen är inte de snyggaste men sååå bra att ha med på resa så man slipper bränna fötterna på stekhet sand, trampa på något vasst i havet eller bara ha något enkelt att hoppa i, kunna skölja av lätt och som inte väger något i resväskan. Och skulle de försvunna eller gå sönder har man förlorat en femtiolapp typ…
Har alltid mina Foppa med mig, perfekt att bara trä fötterna i och springa ner och handla, bada i poolen etc. Huvudbonad bär jag aldrig, kommer från en släkt där det är typ skam och svaghet med huvudbonad. Var såklart längesedan men än idag, ”en claussing bär aldrig huvudbonad”.
Nu blir jag jättenyfiken; VARFÖR skulle det vara en svaghet?
Jag hade i princip aldrig mössa på mig vintertid tidigare för jag tyckte jag såg ut som en tönt men nu har jag slutat bry mig.
Och som du vet var jag även galen nog att rida utan hjälm i massa år. Det skulle jag aldrig göra nu.
Solhatt har jag ärligt talat mest för att få skugga så jag kan glo i min telefon 🙂 !
Vet inte egentligen, kommer från riktig arbetarsläkt och den ansågs väl som en svaghet att bli påverkad av väder och vind. Men ingen aning faktiskt, men det sitter i på något sätt.
Hjälm har jag dock alltid.
Det blir inga skönhetspris utdelade här tyvärr! Skämt åsido, funktion före form. Ju äldre man blir desto mindre behöver man bry sig. Är också rädd om fötterna, minsta skada och man inser att det är ganska bra att kunna gå obehindrat. Ser ut att vara en härlig semester med välbehövlig påfyllnad av d-vitamin.
Min häl-skada efter New York- resan i november blev en extremt onödig och mycket seg ögonöppnare vad gäller vikten av korrekt skor. Jag är så tacksam över att äntligen kunna gå obehindrat och ska aldrig göra ett lika korkat sko-val igen.
Nej, hujedamig! Hälsporre mm är inte att leka med. Är kräsen med skor efter att ha plågat fötterna som yngre. Skrotar man runt hemma spelar det kanske ingen roll, men ska det promeneras och stå en längre tid, är det att tänka till. Får väl bli ”tantskor” framgent haha