Jag har ibland hört sägas att man blir blödigare med åren och tycker absolut att det stämmer på mig.
Jag klarar inte av att se bilder/ filmer på framför allt djur som far illa utan måste snabbt scrolla vidare och försöka förtränga och än mindre vill jag LÄSA om dylikt elände.
Och på detta tema pratade jag med några vänner nyligen om hur vi hanterade hästar när vi var väldigt unga och vi var tyvärr rörande överens om att det var en annan, sämre anda då som även vi själva föll offer för ibland.
Då var det mer ryck och slit i hästarna, spö användes i bestraffande syfte….ja, ni som är +50 vet nog vad jag menar även om det för den yngre generationen kanske låter hemskt och obegripligt.
Och jag är verkligen glad att det är andra tider nu men hymlar inte med att även jag har förändrats. Inte så att jag var någon våldsutövare tidigare som satte skräck i mina djur och misshandlade dom men jag hade ett häftigare humör som ibland tog överhand på ett sätt jag idag inte skulle låta det göra.
Fler som känner igen sig och vågar erkänna det?
Jag minns när jag var yngre att jag inte ifrågasatte att hästar ”dummade sig” om de var motvilliga eller svåra i ridningen och att det bara var att ”visa vem som bestämmer”. Men sedan minns jag en händelse där vi hade fått världens snällaste häst till ridskolan, men hon hade ont i kroppen och stannade vid ridning, och instruktionen var att slå henne tills hon gick. Men jag visste ju att hon hade ont, för hon var aldrig istadig i något. Där och då bestämde jag mig för att ALDRIG mer behandla en häst så. Jag har fortfarande ont i hjärtat över 20 år senare över denna stackars häst som försökte och försökte…
Vi är nog många som själva upplevt eller haft hästar i bekantskapskretsen som tex börjat vägra på hinder och när ägaren väl kollat upp hästen har den varit halt både här och där.
Sådana berättelser från andra har i alla fall fått mig att vädja till hästägare i allmänhet att först kolla hästen veterinärt och först därefter vidta andra åtgärder.
En del provar gärna allt möjligt annat, ibland rent hokuspokus innan de kollar upp hästen på klinik.
Det var väldigt stor skillnad i mkt kring hästarna om man ser tillbaka x antal år; hantering, foder, utrustning, ridning. Och jag har absolut också gjort mkt förr som jag definitivt inte gör idag.
MEN jag skulle också vilja sticka ut hakan och säga att jag undrar om inte hästkunskapen var större förr ändå, man lärde sig att de som redan kunde, sög i sig som en svamp. Idag anser sig alla vara fullvärdiga experter efter en termin på ridskola. Jag ser ju dessutom på ridskolan där jag håller till att de inplanerade teorilektionerna inte alltid är så populära, hör hur det grumsas både av elever och föräldrar att de minsann betalar för att RIDA… Det finns absolut fortfarande ungar som gillar att pyssla med hästarna men jag skulle våga påstå att det inte alls är som förr…och ska man hjälpa till med en häst numera så ska man bestämt rida också, förr var man överlycklig om man fick borsta, putsa och fixa.
Men visst är oerhört mkt bättre idag!!! Pratade faktiskt om just det här med en vän häromdagen, att förr var det mer att hästar var si och så i hantering eller ridning, saker som jag idag kan se som självklart att de hade ont! Samtalet handlade egentligen om att testa för PPID och min vän sa att ”tänk, förr hade hästar aldrig PPID/cushing”, fast sedan konstaterade vi att de hade de NOG, fast man sa att det var typiska ålderssymtom att hästar inte fällde, tappade hull och muskler, var stela och ovilliga när de inte längre var purunga – det var liksom bara så det var.
Instämmer i allt!
Undrar hur många ridskoleryttare som idag skulle kunna plocka isär ett träns och sedan sätta ihop det igen 🙂 ?
Och ja, ”förr” levde man mycket mer i stallet som blev som en fritidsgård med kloka vuxna som kunde vägleda medan jag idag mer får känslan att man kommer till ridskolan för att rida sin timme och sedan åker hem igen.
Nu generaliserar jag grovt och samhället ser också annorlunda ut.
Då fanns inte sociala medier och mobiler som idag verkar uppta oerhört mycket tid hos väldigt många, såväl barn som vuxna.
Jag tror också det är en fråga om att allt är mycket mer reglerat. När jag var barn fick vi vara ensamma i stallet utan vuxen där från kanske 13 års ålder och mer eller mindre sköta allt själva när vi var typ 15. Sedan dess har det nog ändrats, en vuxen anställd måste vara med och ansvara på ridskolan och allt gratis som både barn och frivilliga vuxna gjorde sköter de anställda mer och mer. När jag ridit på ridskola som vuxen har jag fått intrycket att det är övervägande barn som har egen ponny och vars föräldrar är väldigt engagerade som hänger mycket i stallet.
Stämmer med mina erfarenheter!
Så som omyndiga kunde sköta ett helt stall förr utan en enda vuxen närvarande tror jag inte hade tillåtits idag och man hade uppmärksammat det på ett helt annat sätt än på den tiden jag jobbade i stall.
Då verkade inte heller hästägare, som ibland hade mycket värdefulla hästar, reflektera över att dessa ibland fodrades osv av omyndiga utan vuxennärvaro.
Usch ja. Jag är så glad att jag utvecklats och mognat.
Tycker ofta man hör att man tycker det var bättre förr, att hästkunskapen var större, att man red bättre och mer korrekt men njae jag vet inte. Visst är det mkt som inte har utvecklats åt rätt håll idag men mkt har faktiskt gått åt rätt håll. Utveckling går ju inte spikrakt framåt utan lite upp och ned. Det försigick mkt skit och fruktansvärda träningsmetoder ute i stallen för 10, 20, 30, 40, 50 och 100 år sen och det förekommer idag och lär tyvärr förekomma i framtiden också. Men jag anser ändå att vi på det stora hela har gått och går mot en snällare mer hästvänlig ridning och hästhållning även om det spretar och går åt fel håll här och där. Många har t ex vant sig vid att man kan träna ostört hemma i sina privata ridhus (förr fick man räkna med att det satt en drös ridskoleelever, föräldrar, hästägare osv på läktaren när det bara fanns ett ridhus på orten) men nu blir allt mer och mer transparent igen med sociala medier och kamera i allas telefon. Inte alla som hängt med på det tåget utan lever kvar i att de kan göra lite hur de vill hemma. Kan bli väldigt trött på försvaret att det bara är okunniga som kritiserar och inte förstår som ju ofta eliten försvarar sig med än idag, men det stämmer inte, det är tränare, ridlärare, yrkesfolk, ryttare som ridit, tränat och tävlat länge på olika nivåer som protesterar mot hård ridning och hård utrustning. Men det var ta mig tusan inte snällare och bättre förr, det ska ingen inbilla mig. Man såg inte allt bara och toleransen för hur man behandlade djur var annorlunda samt att man hade en annan respekt för folk med status och ifrågasatte inte. Det finns mkt att förbättra fortfarande och vissa trender måste vändas men skulle defintivt hellre vara häst idag än för 50-100 år sen….
Nej, det var generellt verkligen inte bättre förr….
Vi som tex ”vet” vad en del så kallade ”ridsportprofiler” sysslade med (jag har sett massor med egna ögon) men som fortfarande hyllas högt och lågt lite varstans får lite kräk-känsla i munnen när vi ser och hör dessa hyllningar.
Mångas kvinnosyn, sätt att behandla hästar osv var helt horribel och skulle rendera bokstavliga avstängningar och rent av rättsliga påföljder idag.
Har gjort saker jag inte är stolt över, men det var ju ridläraren som liksom krävde och lärde ut dessa metoder och som 12-13-åring få instruktioner från en vuxen ”idol” ledde ju till att det absolut måste vara rätt. Men många gånger kände jag inom mig att det var fel.