Tips för en lyckad resa, del 2

Igår tog jag upp 5 punkter som jag menar ökar sannolikheten för en lyckad resa och idag tänkte jag ta upp 5 till; specifikt för hästägare.

Många har svårt för att skiljas från sin fyrbenta vän av olika anledningar och då tycker jag att dessa tips kan hjälpa:

1.Anlita pålitlig hjälp, gärna sådan som både känner dig och din häst. ”Hur skulle Birgitta ha gjort” kan vara viktigt att veta liksom hur hästen är att hantera, dess vanor och ovanor, hur den ser ut i kroppen osv. Jag minns en stackars inackordering som efter första gången hon tog in Vicke från hagen skrev ett oroligt sms till mig om hans ena galla. Den hade han haft i hur många år som helst och under alla år jag ägde honom men det är ju inte lätt att veta när man är ung och osäker.

2.Skriv noggranna instruktioner och var hellre övertydlig än tänk ”det listar XX säkert ut själv”. Om jag får säga det själv är jag en mästare i att skriva instruktioner och jag har t.o.m. filmat vissa sekvenser vad gäller hantering osv för att slippa skriva långa utläggningar om just de sakerna. Ju noggrannare instruktioner man ger desto mindre är risken att den som passar ens häst ska känna ett behov av att kontakta en under resan eller känna oro, eller rådfråga någon som kanske ger helt annan information än vad du som ägare skulle ha gett.

3.Lätthanterligt djur och förenklade rutiner underlättar massor. Om du har ett från början ouppfostrat djur bör du inte bara för att kunna resa utan över huvud taget se till att detta går att hantera av ”vem som helst” som har normala hästkunskaper. Att äga en ”enmanshäst” är inget att känna stolthet över och bör så långt det går stävjas eftersom alla som äger ett djur någon gång kan behöva hjälp och om då ingen kan/ vågar/ vill hantera ens häst pga ren rädsla….då blir det svårt.

Och vad gäller de förenklade rutinerna så försök att tänka att din häst säkert överlever mer än väl även om den inte får sina trettioelva tillskott uppvägda på en guldvåg, om den inte kommer in på exakt den minut som du brukar ta in den från hagen eller om mockningen inte utförs på just ditt specifika noggranna vis under några dagar. Vi har alla olika ritualer, lägger olika tid och noggrannhet på ovan osv men ju krångligare och omständligare rutiner du vill att någon annan ska utföra åt dig desto mindre är sannolikheten att någon vill hjälpa dig. I alla fall mer än en gång…

4. Ha en plan B om något skulle skita sig med den som lovat att hjälpa dig med hästpassningen. Alla kan bli akut sjuka eller råka ut för annat som gör att den utlovade hjälpen inte kan utföras och det är till syvende och sist ditt ansvar att se till så att djuret tas om hand. Ge även den som passar djuret instruktioner kring sådant som du tänker kan hjälpa vid oförutsedda händelser. Jag lämnar tex kvar mina bilnycklar så att passaren kan ta min bil och släp och köra iväg med hästen vid behov.

5.Glöm hästen! En viktig punkt och också den som kan vara svårast att följa. Själv har jag någon slags överlevnadsinstinkt inklopplad vid resor och förtränger i princip totalt att jag ens äger djur (!) och det är både lite konstigt och tur eftersom jag hemma ägnar oproportionerligt stor del av min vakna tid åt att oroa mig över allt möjligt kopplat till djuren. Men jag har väl både medvetet och omedvetet insett att det inte går an att hålla på med detta ältande när man dels är bortrest (inte på plats och kan agera) dels har sett fram emot, planerat och betalat ofta dyra pengar för något som är menat att vara trevligt.

Och faktiskt tycker jag även att man bör tänka på sitt ressällskap som säkert inte alls uppskattar att lyssna på ständiga frågor/ oro kring ens djur eller höra hur man längtar tills man får åka hem! Nej usch!

Kanske tycker ni att mina råd är helt knäppa, kanske har ni några mycket bättre? Dela gärna med er!