Förra sommaren fick Frenchie ett oförklarligt tokryck i hagen, sprang som en galopphäst tills jag lyckades stanna honom och blev halt i några dagar av detta race.
Idag hände samma sak!
Jag skulle ta in honom från hagen för att köra till träning för Nina och han tyckte nog att han hade varit ute för kort tid (1 timme) för när jag kom gående så blev det full sken i hagen i några varv.
Han springer ju i princip aldrig i hagen och ytterst sällan så här fort och mycket och uppenbarligen måste han ha sträckt sig, vrickat sig eller vad tusan vet jag.
Det har hänt några enstaka gånger att han i stället för att komma TILL mig har gått IFRÅN mig om jag har velat ta in honom när han bara har varit ute en liten stund men så kunde Vicke också göra och det är inget konstigt tycker jag. Annars är Frenchie tvärtom väldigt ivrig att komma när han ser mig men idag uppenbarligen inte.
Jag får hoppas att hans hälta är snabbt övergående och är den inte det så blir det att ringa och boka kliniktid och så får jag ta det därifrån. Ibland är det verkligen inte kul att vara hästägare! Och stora, kuperade naturhagar är banne mig inte alltid optimala.
Hästar har ju inte konsekvenstänk. Ibland håller jag inte med om att de ska vara så nära sitt naturliga eftersom de skadar sig och medför smärta och kanske långa konvalescenser. Lite avvägning behöver man göra utan att för den skull låsa in dem Hoppas han blir frisk snabbt.
En extremt svår avvägning. Jag kan tex inte gå och jämna till varenda ojämnhet i marken i mina stora hagar, ffa eftersom tex sorkar gör nya utgrävningar med ojämna mellanrum. Då skulle jag få ägna timmar åt detta varje dag.
Det är ju såklart omöjligt. Vi kan inte ta bort varenda sten eller binda dem i hagen.
Glömde de jäkla stenarna. Här finns det mängder på olika djup under marken och de ploppar upp precis som de själv vill….