Många av er undrar säkert vad som har hänt med Frenchie sedan hans lilla kamrat lämnade honom.
Jag måste börja med att berömma min ibland knäppa häst som, tack och lov extremt sällan, kan få tokryck i hagen och som ”genast” också blir halt av att springa som en dåre där.
Både tidigare i somras när min ponny fick en hovböld och hade boxvila i några dagar och nu när han fick fång och stod på box av den anledningen har Frenchie kunnat gå i hagen jag gjorde till honom precis utanför stallet. Och han har gått där lugnt och bra hela dagarna. Tack och lov fanns/ finns det gott om gräs där och även om den är i storlek som typ mitt ridhus eller nåt så har det dugt mer än perfekt.
Men, som vi alla vet är det dels förbjudet att hålla hästar utan artfränder och dels skulle jag aldrig varken våga eller vilja det, inte ens för en dag.
Så…väldigt lång historia kort…jag har mer eller mindre i panik fått låna ett 17-årigt travarsto som kom till Ryhus direkt från ett bete.
Jag vet inte jättemycket om henne mer än att hon miste sitt föl efter bara ett dygn förra året och jag kan inte tro annat än att hon bara har gått i en hage sedan dess.
Jag vill inte ta ut för mycket i förskott eller berätta mycket mer medan allting är så nytt ännu men om hon fortsätter att bete sig så som hon har gjort hittills så är hon perfekt!
Jag har alltså bara lånat henne och tro mig….mina förhoppningar om att det skulle finnas en uppsjö av hästar vars ägare gärna hade lånat ut sina djur till mig under dessa ekonomiskt tuffa tider med foderbrist mm kom verkligen på skam.
Så hade inte detta sto kommit vet jag ärligt talat inte vad jag skulle ha tagit mig till…eller det vet jag:
Jag erbjöds även en 2-årig superfin/ söt/ snäll travare men jag hade inte hjärta att ta hit en så ung häst.
”Min” travare är egentligen på tok för stor och kommer gissningsvis att kräva massvis med mat men just nu är jag varken i en position där jag kan välja eller bör låta snålheten bedra visheten. Att en häst fungerar här på Ryhus måste vara prio 1 så länge det inte går till det extrema.
Och dressyrkärringen Birgitta har absolut inget emot travare om nu någon skulle tro det; tvärtom.
Jag har alltid hävdat att travare är stabila och tåliga och om jag själv BARA hade velat ha en häst att skritta i skogen med skulle jag mycket väl kunna tänka mig en travare.
Men vi får se vad som händer.
Jag har valt att kalla denna häst Bibbi preliminärt så får vi se om det fastnar eller inte.
Kuriosa är att ingen av mina släktingar eller föräldrar någonsin kallar mig Birgitta utan jag har kallats Biba sedan dag 1….så nu vet ni det också 🙂 !
Både förstod att Du redan hade löst det och hade väl aldrig trott att just Du -inte skulle lösa detta ! Lycka till med allt!!
Har väntat med spänning på dagens inlägg. En pensionerad travare är ju såklart perfekt. Förstår att det kommer krävas mer mat och kanske strö, men funkar det så är det ju värt det. Har hon inga problem med att lämnas ensam? Men tänker att du redan har kollat upp det.
Hon sprang lite och gnäggade när jag red ut första dagen men redan när jag var tillbaka stod hon stilla och tyst och har inte sprungit sedan dess. Hoppas det håller i sig!
Bibbi! Hoppas det kommer fungera bra. När pappa var brandman övade de i ett stort travstall men det var nog inte så realistiskt för hästarna var så coola med allt så inte ens när brandmännen kom i full rökdykarutrustning så reagerade de det minsta.
När jag var 17 blev jag ihop med en man som jobbade med travhästar. Därpå följde några år runt dessa hästar och mina erfarenheter är enbart goda. När vi ”red in” travare satte vi bara på dom en sadel och red ut. Helt sant 🙂 . Och hingstar var som vilka andra hästar som helst. Bara några exempel.
Om det inte funkar så får du ta Tilly…. 😉 Hon hade älskat att vara pensionär hos dig.
Du ville ha lösdrift så därför frågade jag inte ens. Och kan inte garantera sällskap i samma hage utan det beror helt på individ. Och jag chansar inte.
Så roligt att du också fått en travhäst! För ett drygt år sedan flyttade Devs Dragon ”Kryddan” hem till mig som sällskap till hopphästen Jipper. Han hade bara en månad tidigare avslutat sin karriär på travbanan så jag var lite fundersam hur omställningen skulle gå. Men måste säga att bättre sällskapshäst har jag aldrig haft! Han är så snäll och sällskaplig med både folk och fä, renlig både i boxen och i vindskyddet och har dessutom toppenbra hovar och tänder. Första halvåret var han lite svår att få hull på, inte så konstigt då han var i tävlingsform när han kom, men numera är han snarare lättfödd. Då hästarna går tillsammans ute i hagen passar det så bra att de är i ungefär samma storlek och därför äter ungefär lika mycket. Det enda jag kan tycka skaver ibland är att han utöver daglig borstning och gos bara får gå i hagen, tror att han hade gillat att arbeta lite också.
Det var förresten en ovanlig upplevelse att ta över en travhäst. Innan han kom till oss fixades tänder, avmaskning och hovar – allt på travbolagets bekostnad. Även flera täcken och en ny grimma följde med. Med tanke på att hästen överläts till mig för en symbolisk summa var det verkligen oväntat.
Härligt att läsa om den lyckade flytten! Jag hoppas på detsamma här.
Så härligt att du fått tag i en sällskaps dam.