Idag har Frenchie vilodag och han lär bli ordentligt ”genomluftad” gissar jag eftersom det blåser rejält.
Fast det är den 4 oktober har jag ännu inte börjat ge ensilage ute; den hög jag la ut till Frenchie både idag och i förrgår har han inte rört och Bibbi har mycket mer gräs i sin hage så hon lär inte äta heller.
Jag var ute i hagarna och gav hästarna ”mellis” för någon timme sedan och möttes av söta gnäggningar från Bibbi.
Hon ÄR en ”gnäggare” mycket mer än Frenchie (pluspoäng på det ❤️); han gnäggar ibland men absolut inte dagligen och min ponny kan jag inte minnas någonsin gnäggade! Han kunde ”skrika” efter Vicke eller Frenchie ibland (ingen av dom svarade någonsin) men han gnäggade aldrig.
När jag skriver detta minns jag en av mina tidigare hästar; Heron.
Han stod uppstallad på en stor ridskola med lååååånga stallgångar men hörde mig så fort jag kom in i stallet och började prata med någon fast hans box var allra längst bort i andra ändan. Det räckte att jag öppnade munnen så skrek han uppfodrande och då var man liksom tvungen att gå dit och säga hej.
Hade jag bråttom och tex bara var i stallet för ett kort ärende på lunchen brukade jag viska om jag mötte någon i stallet och på deras förundrade fråga varför jag viskade fick jag ju svara att det var för att Heron inte skulle höra mig ❤️!
