Dagens ridpass förlade jag till skogen och för ovanlighetens skull var vi inte ensamma där.
Vi mötte en hundägare med en gigantisk kritvit doggy; tänk Båtsman gånger två 🙂 !
Jag är ganska säker på att vi har sett just denna hund tidigare men på avstånd men idag tyckte Frenchie ”no way att jag går ens i närheten av denna bjässe”.
Den vänliga hundägaren flyttade sig bort från den breda stigen och ställde sig bland träden men Frenchie insisterade; han tänkte INTE gå mot hunden men gärna åt motsatt håll.
Här fick yours truly lägga in sitt veto och efter en del snurrande och backande kunde vi rida vidare.
Hemma väntade vår kära hovslagare som även tittade över Bibbis skolösa hovar och allting såg bra ut även med henne.
Markus påpekade att i alla fall risken för fång är nästan obefintlig vad gäller just travare och jag hoppas att hans stora erfarenhet stämmer i vårt fall.
När jag skulle visa upp Bibbis hull för honom kände jag mig ganska nöjd med synen; revbenen syns fortfarande men rumpan ser inte längre helt knotig ut och som om den tillhör en helt annan, mindre häst så det rör på sig åt rätt håll.
Lördagsgodiset är redan inhandlat som ni kan se; synd att det inte är lika onyttigt som det vi människor stoppar i oss för då hade mina hästar rullat fram 🙂 ! Nu blir det mest lite god bukfylla.
