Minns ni att jag berättade att det inte gick att röra Bibbis ben i hagen?
Efter bara några försök där hon de 2-3 första gångerna blev livrädd (?) och for iväg samt även sparkade efter mig en gång går det nu utmärkt att klappa på frambenen, från båda sidorna. Det var ju samma sak med att känna under täcket från början = häst som slängde sig iväg.
Bakbenen ska jag inte ens försöka röra ute för det vore förskräckligt onödigt OM något händer med mig och jag kan ju bli liggande skadad i många timmar om det vill sig illa.
Men jag gillar det där när hästar SNABBT släpper något. Från hysteri till total avslappning på kort tid.
Sedan beror det så klart på vad det är och vad man försöker göra.
Jag kan bli väldigt trött på Frenchie som efter 74948373635355 varv i höger varv fortfarande måste glo på hörnan där Nina sitter även om många hästar är exakt som han (så även Vicke).
Men jag vet inte om ni minns att han i våras, när en equiterapeut var här fullkomligt vägrade att sträcka frambenen framåt. Han ryckte åt sig dom som om han brändes med ett glödgat järnspett och det var drama, drama, drama.
Jag övade några gånger med morötter som beröm och det gick snabbt att få honom att sträcka fram benen, helt odramatiskt.
Hade han haft ont hade det inte släppt på snabbt och hade dessutom säkert visat sig på även andra vis utan jag tror att det ”bara” var en förtroendefråga, dvs att han från början inte vågade sätta sig själv i en obalans (vilket man ju gör om man som häst står på 3 ben i en inte normal position) och lita på att inget skulle hända.
Numera är mitt förtroende för Frenchie på god väg att bli som det jag hade för på många vis stensäkre Vicke men Bibbi har en mycket längre väg att gå innan jag vågar lita på henne fast hon ter sig så snäll. Men hästar kan reagera på en nanosekund och på sådant vi inte kunde drömma om; det är ju allmänt känt och viktigt att påminnas om, framför allt för mig som kan göra lite dumdristiga saker ibland.
Travhästar är väldigt snälla men de är väldigt reaktions snabba. Att de ändå är så lätthanterliga beror till stor del på att de hanteras så mycket och att deras utbildning påbörjas så tidigt. Skulle inte fungera att sätta en ohanterad treåring i vagn.
Boxgrannen är en tävlande travhäst som jag hanterar dagligen och alltid tar hand om helt när ägaren är bortrest. Han skulle aldrig kliva omkring när han sitter fast på gången, men jag ser ju på hans uttryck att han inte gillar att bli sprayad med pälsglans eller flugspray eller när ägaren använder en borste som verkar lite hård…
En morgon när jag skulle släppa ut dem i somras skulle jag spraya honom med flugmedel inne i boxen och trots att han såg vad jag gjorde och jag pratade med honom kastade han sig iväg från mig när första ”duschen” träffade honom och såg halvt skräckslagen ut… :'(
Samma när jag skulle skrapa honom och lägga på täcke ute i hagen när han var genomblöt och frös efter en störtskur; han dansade runt i grimskaftet och visade tydligt obehag. Tur att jag hade morötter i fickorna och kunde muta honom för att komma vidare. Hade jag tagit med honom in och satt fast honom hade han stått still, men sådana situationer får mig att reflektera över att han kanske ”stänger av” när han inte har möjlighet att fly.