Sitter och läser följande inlägg:
”Jag sitter i ett dilemma. För några årsen tog jag över en hund akut. En väldig speciell hund då han markera när saker och ting sker som inte är på hans villkor. Som till exempel att stå och skälla vid dörren, ta mat osv osv han markera genom att försöka hugga. När jag tog över hunden lovade jag att inte omplacera om det inte skulle funka utan han skulle somna in. Denna veckan har eskalerat. Mannen fick stänga in sig med minsta barnet efter att hunden försökte hugga han. Häromdagen skulle han hugga mig när jag skulle säga till han efter att han lyckats ta ena sonens macka. Igår hoppade han upp på spisen varpå min äldsta son kom in i köket, utan att han gjorde något så hoppade hunden ner och försökte hugga han i armen. Hunden går inte längre upp i vikt utan tappar vikt. Han har även tidigare sjukdomshistoria så som förstorad aorta, påtryckningar i nacke osv som han fått laserbehandling mot. Vi har pratat om att det bästa vore tyvärr att han får somna in. Men när. Ekonomin inte finns just nu och man inte ha tillgång till klarna, vart kan man vända sig till då ? Uppenbarligen mår han ju inte bra vilket tynger oss vi har nu försökt ändra beteendet i 2 års tid men det eskalera och jag är ingen som ger upp i första taget men en stor hund på 60kg kan göra mycket skada på ett litet barn”.
Jag blir uppriktigt bekymrad och hoppas verkligen att denna hundägare snarast löser en omedelbar avlivning av hunden. Punkt.
Det finns så klart mycket man kan tycka. Att inte ha råd att avliva en hund tex.
Men vad jag reagerar på är att det finns barn inblandade!
Att man som vuxen tar risker trots att man vet om vissa ”problem” osv må vara hänt om än dumdristigt och farligt men förhoppningsvis så drabbar det bara en själv.
Men när man har barn måste barnet komma före ens husdjur, eller?
Tänk om hunden i exemplet ovan skulle hugga ett barn i ansiktet tex?
Livslånga ärr, plastikoperationer…och givetvis möjligen ännu värre scenarion.
Kan man verkligen ha detta på sitt samvete om man äger en hund som visat beteende som hunden i exemplet?
Detta fall är för mig solklart. Denna hund är tydligen redan konstaterat sjuk och mår tydligen inte bra. Det finns bara en lösning. För hundens skull . Åk till veterinären. Gör en hälsokontroll och förmodligen avliva den snarast.
Sen har jag oerhört mycket synpunkter på den sk ägaren. Tydligen har hunden inte haft några regler ens tidigare. Dessutom har man inte RÄTT att ha djur om man inte kan sköta om dem eller ens avliva dem. Det kostar några tusen och jag lovar att denna person lägger lika mycket pengar på annat skit eller julklappar till barnen etc. Man måste prioritera.
Jag är mer bekymrad över handhavandet , prioriteringarna kring pengar och att det inte finns en känsla för rätt och fel än om någon blir skadad för det är isåfall pga av att man misskött det jag nämnt innan. Jag tycker att hunden bör veterinärundersökas, avlivas eller omplaceras om den är frisk vilket jag betvivlar- för i den familjen ska den inte vara.
Jag är mer djur än människo vän och anser att man tar på sig ett stort ansvar med djur. De ska leva bra och tas bort när de inte mår bra. Klarar man inte det eller inte har råd- då ska man inte ha djur.
Jag vet inte vad detta är för ras MEN har själv numera en rottweiler- det gäller att ha regler för tuffa hundar/ alla hundar. Hade aldrig accepterat sånt beteende som ens i början av någon hund.
Hoppas jag inte låter för tuff men detta verkar vara ett solklart fall ??!!
Utan att veta mer än vad som står i inlägget så LÅTER det tveklöst som att hunden bör avlivas, ffa som att nuvarande ägare lovat att ej omplacera den när hen själv tog över hunden.
Det jag blir mest bedrövad över är när man skriver att man inte har RÅD med avlivning!
Vad gör man om hunden drabbas av någon obotlig sjukdom som ger enorma plågor? Låter hunden självdö? Väntar i x veckor tills man har skrapat ihop pengar? Jag ryser…..
Att man överhuvudtaget tar över en hund som visar tendenser till att hugga (för jag tolkar det som att det problemet funnits från början) när man har barn har jag exakt noll förståelse för. Hur kan man ta risken?
Och som ovan skriver så är det så att om man har djur så får man se till att ha de pengar som krävs för en avlivning tillgängliga alltid för man vet inte när en olycka händer eller när djuret blir akut sjuk. Sen är det inte billigt men det bör man ju som djurägare veta om. Men det borde kanske finnas någon form av humanitär avlivningstjänst för jag kan tänka mig att detta är ett vanligare problem än man vill tro. Eller så får man väl ta smällen att räkningen för avlivningen går till inkasso och fogden? För det är ju helt klart att personen redan har betalningsanmärkningar om de inte kan handla med klarna.
Mitt förakt mot denna typ av ägare är enormt. Att ett stackars djur ska leva till varje pris. För både hundens och barnets skull måste stackarn få somna in..
Vi betalade 1000 kr för avlivning av vår hund. Jag förstår att det måste kosta lite mer att avliva en större hund, men i jämförelse med veterinärvård så är det extremt billigt att avliva smådjur. En hund på 60 kg äter antagligen för en större summa per månad än vad en avlivning kostar.
DV ger avlivning på faktura. Annars får de väl hitta en jägare som kan förbarma sig.
Blir också tokig på sånt här. Det är inte en mänsklig rättighet att ha djur. Det är en förmån som kostar!
Det kanske är för att jag inte är ett stort fan av hundar (även om det finns många hundar som jag gillar mycket) men jag förstår verkligen inte varför man behåller en aggressiv, farlig hund. Hur vågar man ha en hund med ett så stört beteende runt sina barn? Jag tänker ofta på det när jag läser annonser om omplaceringshundar och det (ofta) står ”inga barn, inga andra djur, måste bo på landet där det aldrig passerar någon levande varelse” typ. Varför inte bara avliva denna uppenbart störda hund?
Vilken total idiot. Stackars hund.
De flesta veterinärer kan nog göra upp en betalningsplan… och annars är de ju bara be första bästa jägare i närheten om hjälp.
Innan hundjävlen äter upp barnen!
Är det ett förtäckt tiggarbrev? Typ ”nu ska alla tycka synd om oss för situationen är ohållbar och vi har inga pengar så om ni kunde starta en insamling vore det bra”? Jag tycker man träffar på sånt ofta nu för tiden; folk som gråter ut i media (gäller både Aftonbladet och Facebook), ber inte rakt ut om pengar men tackar inte nej heller när det skramlas ihop…
Hoppas historien får en bra lösning. Här omkring där jag bor har det genom åren släppts ut, (i naturen), en schäfer, en åsna, två hästar och en gås(!) som polisen har fått ta hand om och omplacera/avliva. Allt för att ägaren inte kunde fixa det själv.
Kan inte uttala mig om detta specifika fallet men börjar öht tröttna på alla dessa ”tycka synd om”-artiklar just ju. Att mamma X eller pappa Y inte har råd med julklappar till sina barn är ett jättevanligt tema.
Jag fattar att jag kanske låter både hjärtlös och som Bror Duktig men om man har en tuff ekonomi sedan flera år tillbaka VET man vad julen innebär, dvs det kommer inte som en överraskning.
Vill man köpa julklappar till sina barn kan man lägga undan 10 kronor i veckan vilket blir 500 kronor på ett år och torde räcka till en julklapp var till 2 barn. Bara ett räkneexempel.
Angående de utsläppta djuren är det så hemskt att jag saknar ord. Folk är ibland verkligen inte kloka….