Denna tiden på året är Facebook alltid fyllt av samma diskussioner; människor som vädjar till omgivningen att inte smälla smällare och raketer och deras motsats; de som med en dåres envishet hävdar att detta penga-eldande är roligt, vackert, att de som har rädda husdjur ska uppfostra dessa, att vilda djur INTE alls blir rädda, att det bara handlar om några minuter vid midnatt bla bla bla bla bla bla bla bla.
Jag har insett att dessa 2 motpoler bland mänskligheten högst troligt aldrig kan nå konsensus men jag tänker också så här:
Om man trots allt är en människa med förmåga till EMPATI; varför kan man inte avstå raketerna ”bara” för att göra så många andra människor nöjda?
Är det verkligen SÅ viktigt för en själv att få utöva detta raketuppskjutande att man vill göra det TROTS att man innerst inne ”vet” att man upprör/ skrämmer andra?
Eller är man så full av egoism att man rent ut sagt skiter i andra för att raketerna är så otroligt viktiga i ens liv så att man absolut inte kan och vill klara sig utan dom.
Hur mycket jag själv än hade älskat något hade min glädje absolut förtagits massor om jag visste att jag gjorde andra illa och jag hade avstått om jag inte hade kniven mot strupen. Men det är jag det…..
Jag var på en kurs i södra Frankrike i somras. En kväll var det någon slags evenemang och staden höll ett fyrverkeri. Eftersom vi bodde alldeles vid strandpromenaden så gick jag ut på balkongen för att titta men jag stod faktiskt inte ut för det var flera som hade tagit med sig sina hundar (!) för att titta och de hade sådan panik så det gjorde ont i mig att se. Särskilt en liten hund som skällde och skällde och gjorde allt för att komma därifrån och den vettlöse ägaren efter i kopplet. I vanliga fall tycker jag att organiserade fyrverkerier med utsatt tid och plats kan vara okej, men denna staden låg liksom i en gryta mellan bergen så ljudet förstärktes massor och det dånade verkligen så fönstren skallrade. Stackars alla djur alltså.
Bedrövligt! Jag blir så arg!