Jag gissar att många med hästar i allmänhet och gård i synnerhet känner igen sig helt eller delvis i bilden ovan- jag gör det i alla fall!
Min och Frenchies uteritt förlades redan 7.30 så vi famlade omkring i mörkret men mötte varken folk eller fä och hörde inte en enda smällare/ raket.
Må jag nu inte få ångra dessa ord men det KÄNNS som att det smälls lite mindre i år- i alla fall av antalet inlägg på sociala medier att döma.
Missförstå mig inte- det finns fortfarande de som skriver förtvivlade/ arga budskap om hur illa de/ deras djur far av smällandet men det brukar vara ännu fler. Eller så inbillar jag mig eller så har människor faktiskt om inte annat mindre pengar att elda upp? Eller har förnuftet segrat?
Vara hur det vill med den saken; på Ryhus är det knappt märkbart med detta idiotiska påfund- i år har jag inte hört ett pip och föregående år har vi bara hört dova smällar i fjärran precis vid midnatt.
Henrik har sluppit att tillbringa nyår med Molly i badrummet, så som han fick göra i Staffanstorp (jag har jobbat nästan alla år).
I år, liksom förra året, har jag öppnat ridhuset för hundrastning för de doggys som inte kan rastas ordentligt på hemmaplan pga smällandet.
Nästan alla tider jag erbjudit har bokats av extremt tacksamma hundägare och det är roligt att kunna hjälpa de som liksom vi har rädda hundar. Men sorgligt att det behövs.
Vi har knappt hört nåt hos oss heller! Men det blåser rejält och regnar här. Vi tillbringar Nyår med skotträdd hund vi oxå, så det är bara bra! Tolvslaget firas inomhus med lite musik och bubbel i glasen.
Samt lite gott rådjurskött till hunden att koncentrera sig på!
Tycker nog också att det är ganska lugnt. Nu har jag inte en rädd hund. Hade jag haft det som tidigare- då hade varenda smäll fått mig att tycka det var mycket.
Vi – jag o Elliot kommer inte vara uppe kl 00.00. Fullkomligt meningslöst om man inte firar med vänner.
Ska strax gå och lägga oss.
Önskar Dig/Er 5 ett riktigt gott nytt 2024.