Minst så glad som på bilden är jag oftast efter ett pass med Frenchie; idag inget undantag.
Och tur är väl det!
Jag tänkte på det i morse; ”summan av oro är konstant; det är bara anledningarna som varierar”.
För så funkar jag tyvärr; oroar mig alltid över något med hästarna och årstiden hjälper VERKLIGEN inte till, tvärtom.
Ändå så har de skånska stormarna, snöfallen, ösregnen och av dessa skapade gyttjorna, översvämningarna, snövallarna och isgatorna varit en mild bris om uttrycket ursäktas med hur det varit och ÄR i andra delar av Sverige.
Jag har i alla fall mitt lilla ridhus som en enormt tacksam backup samtidigt som jag läser om hästägare som tex står i minus 30 grader och/ eller inte har kunnat rida vettigt på många veckor pga is och annat.
Jag tror att även den mest inbitna ”åhhh vad jag älskar vintern”-personen ser fram emot våren och håller vi bara ut så kommer den. Så har det varit de andra åren i alla fall 🙂 !
Denna vintern i Skåne är riktigt tuff. Allt regn som har kommit och blivit till ett tjockt istäcke i våra hagar har gjort det omöjligt att använda dom.
Nu har vi hästarna i små sjukdagar som är anlagda på alla möjliga och omöjliga ställen
Resultatet har blivit att hästarna är som bomber, och slänger av ryttarna hej vilt.