Känner ni igen er?
Jag tycker bilden är rolig och ofta när man tycker att något är kul är det för att det finns ett större eller mindre mått av igenkänning i situationen.
Fast faktiskt känner jag inte alls igen mig för egen del; kanske för att jag innan jag hade eget stall alltid bara har haft en häst i taget att ta hand om och både nu och då har stått på ”enkla”, lättjobbade anläggningar.
Den gången jag akut flyttade till ett stall som visade sig vara så svårjobbat att jag tillbringade oproportionerligt lång tid med att bara mocka till och rida en häst flyttade jag därifrån efter bara 2 månader. Jag minns fortfarande hur jag stod och grät i duschen efter ett stallbesök (av pur leda) och så ska det absolut inte vara!
Men jag förstår också att vi alla har väldigt olika gränser för hur mycket vi både orkar med och tycker är ok kring allt med att ha häst.
Jag vet tex en hästägare som lägger så många timmar per vecka på att bara preparera sin utebana så att den blir ridbar att jag för egen del inte hade orkat ens hälften utan att tröttna.
Andra lastar och kör sin häst till ridhus flera gånger i veckan med flera timmars total åtgång per vecka och några varken kan eller vill rida långa perioder pga vädret och har eller har inte ständigt dåligt samvete pga detta.
För mig var mitt miniridhus avgörande för flytten till Ryhus eftersom jag är en utpräglad inomhusryttare som dessutom vill rida 5-6 dagar i veckan året runt. Och det hade jag aldrig kunnat göra här i vissa perioder utan ridhuset.
Jag tycker också att jag har ett väldigt lättarbetat stall med gödselstacken bokstavligen utanför stalldörren och med strö och stråfoder som jag har organiserat så att det är lätt att hantera.
Och det är sådant jag tror ”sliter ut” en del hästägare och då menar jag inte bara rent fysiskt utan även psykiskt; om mycket är svårjobbat och tar tid. Få av oss har obegränsat av det sistnämnda och när man hela tiden måste stressa eller avstå pga tidsbrist tror jag att det är lätt att man ledsnar.
Fast ibland får jag en känsla av ”desto krångligare desto bättre”. Vissa sätter en ära i att det ska vara omständigt att sköta hästen bara för att på något sätt visa på någon sorts omsorg och egen variant av hästvälfärd. Det kan vara i sättet att mocka, utfodra, sköta eller rida alternativt hela paketet.
I de fall jag stött på detta är det ALLTID ridningen som har fått stå tillbaka och jag har anat att personen tycker att det är roligare att lägga tid på tex minutiös mockning. Ibland har det handlat om rädsla för hästen (som man inte vill medge) eller att hästen av andra anledningar inte är rolig att rida.
Ja, glömde att lägga till den spaningen. Blir även trött på att inställningen i stort sett genomsyrar hela branschens tänk även de som ser sig som företagare vill ofta framhålla hur mycket jobb de lägger ned oftast på detaljer som är helt oväsentliga för hästen. En lantbrukare skulle t.ex. inte lägga tid på saker som är oväsentliga för en ko eller ett får.
I många fall handlar det om okunskap och/ eller snålhet: man känner inte till bättre alternativ eller vill lägga pengar på tidsbesparande åtgärder/ redskap.
Man kör med vingliga, halvtrasiga skottkärror, mockar med nedslitna grepar, sopar med utslitna kvastar. Man kånkar vatten till hagar och boxar. Står och sliter i storbalar med halm som man har tryckt in i en hörna som man nästan inte kommer åt.
Har flera hundra kilo tunga hösilagebalar stående utomhus en rejäl bit ifrån stallet och har inget annat än handkraft att flytta dom med även i lera och snö.
Jag har sett allt ovan i stall där jag stått och mycket mer därtill.
Man gör samma sak varje dag.. mockar, fixar vatten, sopar och givetvis fodrar.
På vår gård har vi lagt fokus på att få saker lättarbetade.
Sambon är fantastisk. Vi har hårdgjorda ytor runt höhäckarna.
Vi har vatten utdraget till båda vinterlösdrifterna. I den ena har vi slowfeedingnät och i den andra en fodergrind. I hagen med fodergrind bär ut hösilage bara två gånger om dagen och hästarna får hösilage vid 4 tillfällen i den hagen. I övrigt får hästarna i fodergrinds hagen halm om de behöver tugga mer. I fodergrindshagen går våra mer lättfödd hästar.
Vi har stallet med 4 boxar och kan ställa in när vi fixar med hästarna, eller bara för att låta dem stå inne en stund.
Vi har bra belysning så det är lätt att se om man mockar efter att det blivit mörkt.
Gödselstacken, torvcontainer är under tak lättåtkomligt och med belysning.
Vi har bra redskap så som grepar, skottkärror, sopborstar.
Jag är väldigt nöjd med hur vi har det och mina inackorderingar är också väldigt nöjda.
Vi har jättefin gemenskap då jag är supernoga med att få in rätt folk ( och hästar). Det råder trevlig och god stämning i stallet.
Jag har alltid uppfattat att du just har fin gemenskap i stallet och månar MKT om både folk och fä och det belönar sig också.
Och allt ni gjort för att underlätta arbetet är bara att gratulera!
Anna Ozén: EXAKT detta har jag och min fru upplevt många gånger. Och att hästfolk nästan blir provocerade när man berättar om hur lättskött man har det och hur snabbt det går att fixa det dagliga för hästarna.
Nej, hästfolk lägger tusentals och åter tusentals kronor på sina hästar men prioriterar sällan värmeslingor till vattnet, vettiga slangar, grusa upp vid haginsläpp, planera hagarna för att slippa gå långt, thermobar, bra utfodringssystem och stallredskap är min erfarenhet. Det SKA vara krångligt och ta tid för att man ska vara en bra hästägare…
Jag tror att det många gånger faller på ekonomin.
Många av de saker du räknar upp och annat också har en hög initialkostnad/ inköpspris.
Slår man ut det på x år blir det inte särskilt dyrt alls men att tex grusa upp en hage ordentligt KAN kosta många tusen (beroende på diverse parametrar). Och många hästägare har ont om pengar. Och har bara fått det svårare och svårare ekonomiskt.
Till detta ska läggas att man som inackorderad sällan har lust att lägga pengar på annat än stallhyran även om det skulle gagna ens egen häst mycket. Dels är det nog en principsak för vissa och dels vet man kanske inte hur länge man ska stanna i aktuellt stall och vill därför inte ”investera”. Och vissa stallägare ”skiter i vilket” rent ut sagt för de har kanske inte ens egna hästar eller har valt de bästa boxarna/ hagarna osv till SINA hästar.
Till detta hör, som en parentes, att man kan ha väldigt olika åsikter om hagars skick.
När jag letade stallplats till Vicke fanns det hagar jag inte hade låtit honom gå in och vända i och där hästägare jag kände var helt ok med att deras hästar gick i.
Min egen erfarenhet.
Men JA!!!
Speciellt de där som ägnar oräkneliga timmar åt att KLAGA på hur tungt, jobbigt och tidskrävande allt är och inte är ett dugg intresserad av att prova de förenklande och tidsbesparande åtgärder som skulle vara plättlätt att införa bara för att de inte kommit på dem själv…
Inte enbart ekonomin tror jag eftersom samma människor kan köpa hjälmar och ridkläder, schabrak mm för många tusentals kronor.
Sant.
Som inackorderad har jag sett båda ytterligheterna.
Hästägare som lät hästen stå på golvet med knappt synbart strö pga ekonomi och motsatsen; någon som köpte en hjälm för 5000:- (för +10 år sedan) och slängde den på stallgolvet som om den var en fotboll….
Ja, det är olika prioriteringar och värderingar.
En del har ju flott ridhus och stall men bara små lerpölar till hagar
t ex.
Instämmer helt.
Kristallkronor i stallet, guldknoppar på boxarna men just som du skriver helt undermåliga hagar.
Just nu är jag i botten gällande mitt hästliv. Så bilden var spot on. Har ”alltid” haft häst. Tillsammans med pappa och sedan själv. Ensam i stallet, men fortfarande stöd av pappa som mockar under vardagarna. Men det känns mest som på repeat, släppa ut hästar, vara iväg på jobbet, stressa hem och fixa resten i stallet, ta in hästar, byta täcken och greja lite. Sedan är det ny dag och samma. Inse att tiden inte räcker, eller inse att det blåser, eller är för blött på ridbanan, för mörkt att rida ut, för halt att köra till ridhus… Kanske en tappsko.. Foderkostnaden galet hög. Stolparna till ridbanan börjar bli gamla och behöver bytas. Den grusade delen av hagen är snart ett minne blott. Hängrännan har rostat sönder och det stänker vatten på väggen som ser ut att börja ruttna nedtill. Det trycker upp vatten i källaren. Presenningen till spånförvaringen är trasig. Vredet till stalldörren är snart odugligt då jag tog i för hårt i det när det var fruset. Hästtransporten är grön av alger på taket och elen börjar glappa i kontakten. Såg att det är massor av spindelväv i stallet och fönstren smutsiga (då tänkte jag på dina rena boxar..) Listan på i-landsproblem och gnäll kan byggas på. Och samtidigt gnager oron över läget i världen och framtiden, att man inte blir yngre..
Jag har tre hästar, -en 18 åring som jag hoppas håller för enkel ridning och lite träning (pensionär från tävlingslivet då det uppstod en del krämpor med ökande krav), en i sina bästa år, dock sjukpensionär efter en skada och en blivande tvååring. Alla har jag fött upp själv och älskar såklart. Men, förnuftet säger att det är galet att ha tre. Att det är galet att behålla älsklingen som inte håller för mer än promenader i skogen. Rent krasst skulle jag tagit bort henne i höstas med tanke på foderpriserna, men när jag såg henne i ögonen… så tänkte jag något annat än förnuft. Och även galet att ha en unghäst när jag själv är 50+…
Det är den tradigaste tiden nu och jag vet att det vänder snart. Men som sagt, idag var bilden sannerligen mitt i prick.
Blä. Även om jag har det mycket mer förspänt än du kan jag absolut förstå hur du känner dig. Med så mycket som ”staplar upp sig” och så detta vidriga väder och hemska årstid som lök på laxen.
Det som mest håller mitt humör uppe är att jag kan rida på min fina häst. De gånger han (eller tidigare hästar) varit halt rasar hela världen för mig oavsett årstid och sol eller vilket väder som helst.