Idag erfor jag en riktig ”revelation” medan jag red: jag fattade/ kände äntligen vad Nina har tjatat om en miljard gånger ungefär; hur mycket jag måste hålla ihop Frenchie i bytena.
Jag har inte själv tyckt att ”han är för lång” (Ninas ord) och han har ju gjort själva bytet oaktat vad men när jag verkligen ”höll ihop” honom….wow…då blev kvalitén så mycket högre!
Roligt när man får sådana här uppenbarelser men sorgligt att det behövde ta en sådan tid innan jag verkligen kände och förstod.
Vicke var (är) för övrigt mästare på att byta så honom kunde man sitta baklänges på och knappt ge några hjälper så bytte han ändå…nästan…och det var väl både bra och dåligt. Säkert därför jag lyckades göra 42 byten i varje vid ett tillfälle…det finns inte på världskartan att jag hade klarat av ens en tiondel med Frenchie just nu kan jag säga.
Bilden tog jag bakom vårt hus idag- beviset på att det trots allt finns hopp om våren!
