Idag är det Frenchies vilodag och jag har gjort som jag brukar; passat på att lägga lite mer tid på vissa stallsysslor, läs: packat en jäkla massa höpåsar.
När jag deltog i en diskussion nyligen som handlade om vilken som var den tråkigaste stallsysslan svarade jag själv ”hagmockning” men ärligt talat så skulle ”packa höpåsar” kunna dela den förstaplatsen.
Fast i stället för att klaga över denna tråkiga syssla borde jag fortsätta att jubla varje gång jag öppnar en av mina hösilagebalar eftersom allt hittills har varit till sådan belåtenhet.
Jag hade förvisso varit ute och inspekterat på fältet där balarna sedermera packades men visste så klart ändå inte exakt vad jag kunde förvänta mig efter den, ur skördesynpunkt katastrofala sommaren.
Men hittills är jag mer än nöjd och hästarnas hull är det största beviset.
Att hösilaget är i princip lika torrt som hö har varit en enorm bonus eftersom balarna väger runt 300 kilo vilket ändå tar 10-12 dagar för mina hästar att konsumera. Jag var beredd på att behöva slänga en del efter x dagar men har hittills inte slängt ett gram.
