Att jag skriver minsann i rubriken beror på att jag de senaste veckorna i princip inför varje träning känt osäkerhet kring om jag skulle komma iväg eller inte; allt pga vädret.
Så kände jag även inför dagens Pay and ride eftersom prognosen för bara någon dag sedan hotade med en massa snö. Long story short uteblev stora delar av det vita och jag kom både till och från Flyinge utan problem.
Med andra ord ägde Pay and riden rum i ridhuset där jag tränar för Nina- en väldigt bra inledning och underlättade mycket eftersom jag skulle rida MSV B:5-programmet för första gången med Frenchie.
När jag började träna på de olika linjerna för kanske ett halvår sedan var det mest skit ärligt talat men idag kändes i alla fall de första 60% av programmet fullkomligt ”uppvisningsbara”.
Efter den första galoppslutan blev det lite väl mycket Hawaii emellanåt, en del var urdåligt och en del bra men när jag efter avslutningshalten bad att få rida om det som blev misslyckat tyckte jag att det blev jättebra. Säkert eftersom jag skärpte mig 🙂 .
Jag valde också att rida med spö i stället för sporrar och petade till Frenchie lite ”för mycket” enligt hans überkänsliga skala och en hel del av det som blev dåligt berodde på ”spö-petningarna”.
Nu rider man ju inte med spö på tävling och att jag gjorde det idag var dels för att jag inte ville riskera sporrskav på hans jättetunna hårrem och dels för att jag ville ha något att ta till om jag ville ha lite mer engagemang i bakbenen.
Men summa summarum var jag jättenöjd med allt och tycker att jag nu vet ännu mer/ bättre hur jag ska rida detta program.
Och Pay and ride är verkligen så bra så här års som tävlingsförberedelse.
Perfekt att både slippa fläta och framför allt skippa tävlingskläderna utan kunna rida i andra, varmare plagg.
Att dagens arrangemang låg så pass nära Ryhus (ca 25 km) gjorde också att jag vågade köra för jag är numera långt mer försiktig än vad jag var förr när jag gav mig ut i vilket väder och vilka temperaturer som helst.
