Ibland läser jag om folk som ondgör sig över att tex hästar i den yppersta eliten ”inte får vara hästar”, att de inte får gå i hage, att de har skydd från topp till tå osv.
Och så menar man att hästens värde är oväsentligt för den måste ändå få vara häst.
Och här menar jag att jag undrar om inte en del är hycklare?
Nu får ni inte missförstå mig för jag tycker tveklöst att ALLA hästar tex ska få gå i hage varje dag men jag är lika övertygad om att en majoritet av alla hästägare faktiskt hade behandlat en häst värd 50 miljoner annorlunda än en som kostade 5.000 i inköp.
Jag tror inte för en sekund att en vanlig hobbyryttare som plötsligt hade fått/ haft/ägt en ”miljonhäst” hade hanterat den utan minsta tanke på att ”försöka skydda sitt kapital” i alla fall liiiite.
Absolut finns det människor för vilka pengar inte har något som helst värde, även fast de har ont om dom men jag vill påstå att de är i minoritet. Vi andra har hellre 10 miljoner på sparkontot än 10 spänn….
Och jag erkänner för egen del utan pardon att jag är mer rädd om Frenchie än jag hade varit om jag hade haft en ridhäst som jag visste att jag omgående kunde ersätta för en tiondel av hans inköpspris.
Nu har jag en häst som inte bara var svår att finna utan som även kostade så pass mycket att jag inte har samma summa som bara ligger på ett sparkonto redo att investeras i hans like om det skulle hända honom något.
Och ni som tänker ”Carl Hester har minsann sina hästar i hage t.o.m. tillsammans med andra”; ja, det har han och heder åt honom men han står inte heller och faller med en enda häst.
Skulle någon av hans hästar skadas i hagen tex så har han för det första fler och för det andra möjlighet att via sponsorer införskaffa ytterligare djur. Den möjligheten påverkar en hel del tror i alla fall jag.
Jag hör vad du säger men funderar lite… kan de vara så att en bidragande oraak till hur folk håller sina djur är kanske inte dess värde, utan vad för typ av djurhållning som erbjuds runt om i stallarna.
Att jag grupphåller mina djur i flock ute i ur o skur innebär inte att jag hade velat göra det i dåliga hagar med 10 andra djurägares hästar, som inte är vana vid de livet.
Finns många aspekter.
Jag tycker inte att utelivet på nått sett bidrar till större risker för hästen, snarare tvärt om.
Jag tror att det kan handla om båda sakerna.
Vad gäller hur man håller sin häst tror jag att många gör en kompromiss; de VET att det finns bättre stall ur hästens välbefinnande-perspektiv men de väljer ett sämre (men inte ett dåligt) för sin egen bekvämlighet.
Så har i alla fall jag gjort.
Jag har vetat om att det finns bättre alternativ än de jag valde genom åren för mina hästar men dessa stall har tex legat för långt bort.
Och jag har inte velat/ orkat/ haft tid/ råd att köra de extra kilometrarna/ milen. För att ta ett exempel.
Sedan vad gäller grupphållning av hästar så menar jag att skaderisken alltid är FÖRHÖJD ju fler hästar man har tillsammans och denna risk ökar markant om alla hästarna inte är ens egna utan byts ut då och så pga olika ägare.
Har man tex 2 egna, ”stensäkra” hästar är risken liten för skador om de går ihop men den är ändå större än om hästen går ensam. Jag behöver bara titta på Bibbi som kan skicka ut ett surt bakben om Frenchie är för närgången. Förhoppningsvis hade han hunnit/ lyckats hoppa undan om de gick i samma hage men kanske inte…
Jag har tänkt samma. Men jag har också tänkt att flera miljoner för en häst, det är egentligen inte rimligt. Det har blivit för mycket pengar i sporten. Och där det blir enormt mycket pengar vill alla tjäna ännu mer pengar. Och ofta så får djuren, i vår sport, hästarna, stå emellan. Utbildning forceras fram, tid är pengar. De som inte passar in i mallen hamnar i kläm.
Nu kommer jag ifrån ditt ämne lite Birgitta, men vår sport börjar återigen bli en sport enkom för de rika. Allt ska vara fint på ytan. Fin och dyr utrustning. När man istället borde lägga pengar på att lära sig häst ordentligt. Genom att ta lektioner och läsa om hästar och rida så mycket som möjligt.
En annan sak jag märkt är att de av de hästar jag haft genom åren är de ofta de billiga, inte så bra, som klarar sig från skador. De andra lyckas med det mesta i form av sårskador och gud vet allt….
Vår sport var en rikemanssport när jag började rida (om man ville ha egen häst iaf) och är definitivt på väg dit igen.
Visst, det finns fortfarande en del hobbyryttare i små stall långt ifrån ära och redlighet men ska du ha häst kring de större städerna, träna och tävla så får du ha en stor plånbok och/ eller försaka mycket.
Jag märker det försämrade ekonomiska läget för många tydligt.
Färre tävlar, tränar, kör bil, löser ridhuskort. Läser ständigt annonser från folk som ska sluta med hästar helt.
Har vänner och bekanta som inte kommer att köpa ny häst pga ekonomin.
Jag undrar hur detta kommer att påverka hästvälfärden? Att de som kämpar på med häst glesar ut träningar, snålar på foder och strö?
Min egen erfarenhet är att det oftast men absolut inte alltid är de med gott om pengar som står i stallen med de minsta hagarna och kortaste hagtiden. De kommer att ha råd att ha kvar sina hästar …
En svår fråga. Jag hade kanske inte släppt en miljonhäst med en annan i hagen. Men ut varje dag i hage hade jag inte kompromissat med.
Oavsett prislapp så ska dom ha ett värdigt hästliv.
Nej, ”så klart” ska ju även en ”miljonhäst” gå i hagen tycker jag men jag undrar hur många av de som idag har sin häst med mer än en annan som hade gjort likadant med en extremt värdefull häst?