Idag, på hemväg från skogen valde jag en annan väg än den vi vanligtvis brukar skritta hem på och det var knappt jag kände igen mig när jag red där man avverkat för fullt.
Innan skymde alla höga granar utsikten men nu kunde jag se en fantastiskt vacker vy som jag ska fota nästa gång.
Frenchie kände i alla fall säkert igen sig för han skrittade på med spetsade öron och utan tvekan vilket inte alltid är fallet om han ska gå i okänd miljö. Exempelvis kapad björk som lagts utmed någon väg och som lyser vit är definitivt en skräck….suck…
När vi kom tillbaka till stallet fick jag en sådan där riktig härlig vårkänsla fast klockan bara var 8 och det gav mig energi nog att ta itu med en del tråkigt arbete som släpat efter i vinter.
Kalla mig modig men jag har både lagt undan snöskyffeln och tvättar Frenchies tjockaste vintertäcke as we speak! Så nu har jag officiellt deklarerat att vintern är SLUT, bara så ni vet!
Nedan ännu ett bevis på detta; rabarbern har vågat sig fram:
