Som en spin-off på gårdagens inlägg om att köpa hästsaker (eller inte) undrar jag idag om ni köper alla hästprylar ni behöver i en faktisk eller onlinebutik eller om ni även har koll på begagnatmarknaden och köper en del på annons från privatpersoner?
Har ni i så fall gjort några fynd eller tycker ni att det är för riskabelt att köpa av främlingar om ni inte kan besöka dom utan grejerna ska skickas? Eller vill ni alltid ha nytt?
Själv har jag fått det här med annonsköp med nappflaskan kan man säga; min pappa har i alla tider köpt gud och allting genom dåtidens radannonser i Sydsvenskan och fyndat hur mycket som helst.
Således köptes tex min första bil på detta viset; den var utannonserad för 4200 kronor och min far, som är en tvångsmässig prutare hjälpte mig att få den för 3800 kronor. Och på den vägen är det.
Jag bor ju nära en storstad (Malmö) men är även medlem i diverse ”bysidor” på Facebook där även hästgrejer annonseras och detta tillsammans med att jag har både tid och möjlighet (bil) gör att jag ibland gör riktiga fynd när privatpersoner säljer whatever.
Jag har köpt årsförbrukningar av spånpellets på detta viset, uppsittningpallar, harvar, skottkärror och jag vet inte allt till stallet. Många grejer för inga pengar alls.
Jag kan inte minnas när jag köpte ett schabrak i en affär senast men däremot har jag köpt en hel del av privatpersoner, nästan alla helt nya- som det på bilden ovan.
Jag har också köpt hindermaterial (bommar och stöd), täcken, foder, min vattenslang med slangvinda som jag tvättar hästarna med, stolpar till hagarna, elaggregatet, uppbindningskedjorna och fodertunnor på detta vis.
Det finns mycket pengar att spara om man ids!
Tidigare köpte jag och min man väldigt mycket på annons. Men vi har blivit försiktigare med tanke på att inte alla annonser är seriösa. Det är synd eftersom det är förträffligt att återbruka, både för ekonomin och miljön.
Dagens blogg får mig att tänka på någonting väldigt roligt som du brukade göra när du stog i ditt cafée.
När det var lite gäster läste du annonser högt för oss andra. Oftast gällde det försäljning av diverse hästar. Under tiden du läste ”översatte” du till vad det egentligen betydde. Exempel ”under inridning ” kunde betyda ”en sadel är inköpt och funderar på att hitta någon som kan lägga den på hästen”. Du var så himla rolig.
Kommer du ihåg det?
Jag döööör *ASG*!!!!! Vilket minne du har?!?!
Själv kommer jag faktiskt inte ihåg just detta men det låter absolut som något jag hade kunnat göra! Och vi hade mycket roligt i den där cafeterian!
Vi hade väldigt roligt och trevligt. Andra klubbar som jag har varit med i har inte alls haft den typen av gemenskap. Jag har verkligen saknat det.
Jag är numera väldigt försiktig med att köpa på annons, vill kunna känna o byta snabbt om det behövs, iallafall täcken . Det där om hästnnonserna kommer jag ihåg, tror till och med jag fick det som ett inslag till tidningen Till Häst av dig, ha, ha.
Regntäcken skulle jag inte våga köpa på annons då det är väldigt vanligt att även märkestäcken är måndagsexemplar och läcker.
Däremot har jag tex köpt 2 helt nya termotäcken för 150 kronor styck och dom har jag redan använt minst 3 säsonger utan att en tråd har gått sönder eller att de tappat färg.