En läsare ställde följande fråga under ”frågestunden” härom dagen:
Hur tänker du kring att avla på en häst med höga prestationspoäng, men som har ”sköra” hovar?
Jag tycker att detta är en jättesvår fråga att svara på; dels för att jag inte är speciellt avelskunnig per se och dels för att det kan finnas ”en miljon” parametrar att beakta.
För att ta några exempel:
Vad innebär ”höga prestationspoäng” och vid vilken ålder har dessa erhållits? Är det poäng hästen har fått visad som 3 och/ eller 4-åring?
Är hästen tävlad? I vilken gren och med vilka resultat?
Vad menas med ”sköra hovar” och hur pass påverkad är hästen av detta?
Hur är hästens temperament?
Osv….
Vad jag vill komma till är att enbart ”höga poäng” inte är skäl nog att avla på en häst in my book.
Dessa höga poäng kan erhållas i tidig ålder då hästen kanske hade en ovanligt bra dag och/ eller en visare/ ryttare som lyckades kräma ur allt som gick för dagen.
Ideal-stoet för mig att använda i avel är en extreriört korrekt häst men goda gångarter, ett minst lika gott temperament och en hög ridbarhet, gärna på tävling.
”Sköra hovar” kan vara otroligt jobbigt ja, om man med detta menar hovar som lätt trasas sönder och som gör det svårt att fästa skor.
Ju skickligare hovslagare man har och desto mer tid och noggrannhet man själv är villig att hitta lösningar för en sådan häst desto mindre försvårande är/ blir det.
Exempelvis ökar risken för avtrampade skor om hästen springer mycket i en väldigt lerig hage och man har långa skointervall, inga boots i hagen bla bla bla bla….
Att beakta tycker jag också är att hovslagare idag oftast har en högre kompetens och vilja att lära och prova nytt/ nya rön/ material osv än för bara 20-30 år sedan.
Med detta sagt skulle jag väga in ”sköra hovar” vid beslut huruvida jag skulle avla på ett sto med dito hovar och högst troligt göra det ändå (avla alltså) om mycket annat talade för det, dvs flera goda egenskaperna hos djuret.
Jag har själv haft en häst (Vicke) med hovar som under en period var sämre än genomsnitts-hästens.
Jag löste detta genom skicklig hovslagare, täta skointervall (var 6:e vecka), boots i hagen och han gick dessutom ensam och sprang mycket sällan i de alltid underlagsmässigt ”fina” hagarna han gick i.
Men det finns givetvis grader av ”sköra hovar” och är det riktigt illa är det verkligen svårt. Där var jag aldrig med Vicke.
Bilden; en av de saker man inte vill hitta i hagen; en avtrampad sko!
Bra resonemang jag håller med
Jag hade inte tagit in ett nytt sto i min avel med kassa hovar. Dels för att de är så att mina djur måste klara att bo på lösdrift och kan ibte ha för mkt special behandling och dels för en häst är inget utan sina hovar.
Och jag håller med dig 🙂 !
“No hoofs no horse” stämmer tyvärr verkligen.
Om man frågar sig om man vill ha en till med lika sköra hovar/kan tänka sig att sälja en med lika sköra hovar tycker jag man har svaret.
När jag funderar på sånt här (med hundar då) har jag en enkel tumregel. Om hunden har en egenskap jag absolut inte vill ha på avkomman – använd den inte.
Vad man kan acceptera är ju olika och i allmänhet en sak som är upp till var och en att avgöra.
Fast man går ju efter exteriör och rörelser vid visning, detta påverkas inte av en bra eller dålig dag. Framförallt inte exteriör.
Tja… både exteriör och gångarter går att förändra/ förbättra över tid.
Och visas också mer eller mindre bra/ dåligt vid unghästbedömningar.
Exteriör ändras inte, det är ju hur hästen är byggd. Muskler kan såklart ändras. Unghästbedömare är också skickliga på att se hästens gångarter trots en dålig dag. Skritten tex är rätt konstant och svår att förbättra.
Tja…jag vill påstå att exteriören kan ändras om hästen växter massor mellan 3 och 6 år.
Och du nämner skritten men hästen har ju två gångarter till.
Den kan ändras men hör inte till vanligheterna. Gångarter kan utvecklas men förutsättningarna syns oftast även om hästen har en dålig dag.
Det finns alltid undantag men överlag stämmer det som bedöms.