Om ni undrar vad Frenchie står och tittar så drömmande mot så är det sin kompis Niilo som han precis har skilts från.
Vi hade nämligen sällskap av min vän Elisabet och Niilo när vi skrittade ut i skogen i morse och det var ett långt mer trevligt sällskap än den rejäla blåsten som också åtföljde oss.
Men i skogen var det faktiskt knappt märkbart; ännu en fördel med att rida där i stället för på öppna fält/ grusvägar.
Jag blir alltid lika glad när Elisabet kommer för jag är ju inte bortskämd med ridsällskap här i obygden precis. Och våra hästar går väldigt bra ihop vilket är en förutsättning för min del för annars rider jag hellre ensam faktiskt.
Att flytta ut på landet på egen gård är härligt på väldigt många vis. Men jag hade inte räknat med att jag skulle sakna klubbens gemenskap så mycket som gör. Jag hade liksom inte riktigt insett hur mycket det betyder att ha likasinnade omkring sig när helst jag kände för sällskap eller rida ut tillsammans med kompisar.
Det går ju att fixa ändå, men det kräver en hel del planering. På klubben träffades man ju ändå så det var väldigt enkelt.
Hur upplever du det?
Mina år på ridskolan gav mycket härlig gemenskap men fördelarna med eget stall överväger ändå utan diskussion.
Jag kan absolut sakna någon som tex Elizabet igår att rida ut med, våra hästar funkar jättebra ihop och vi har alltid mycket att prata om och samma syn på mycket i livet.
Men att ha en inackordering för att lösa det ”problemet” (jag klarar mig fint med att rida ut ensam…) skulle ge fler nackdelar än fördelar just nu.
Och jag bor väldigt off och fattar också att alla har ”nog med sitt” och prioriterar annat än att komma hit och rida med mig 🙂 .
Så ÄR livet ofta tycker jag. När man flyttar, byter jobb osv lovar man att hålla kontakten men det blir sällan så.
Jag har knappt satt min fot på MCR sedan jag flyttade därifrån och nu känner jag nästan igen där. Lite sorgligt men som sagt; alla har vi fullt upp med vårt egna….
Jag är ju för det mesta väldigt glad för att prata 🙂 och löser det delvis genom att ”snacka ihjäl” både Nina och min hovslagare när vi träffas (inte riktigt ha ha ha).