Denna fråga kom från en läsare i förra veckan:
Kämpa på med att få livet med häst och småbarn att funka? Är det värt det eller är det bara dåligt samvete över allt som inte hinns med?
Nu HAR jag ju inga barn så jag är kanske inte rätt person att ge råd i denna fråga men jag har ju oaktat vad sett och hört hur många som har barn har hanterat småbarnstiden i förhållande till att vara hästägare.
Och jag vill nog påstå att det inte finns ett rätt eller fel (så klart) utan att det handlar väldigt mycket om ens ambitionsnivå, nätverk och alla möjliga förutsättningar i livet.
Är man lågavlönad, ensamstående förälder och vill fortsätta att träna och tävla med sin häst vill jag påstå att det högst troligt är omöjligt utan att något kollapsar (man själv främst?).
Är man 2 föräldrar som delar på ”allt”, har ett jobb som tillåter att man är flexibel vad gäller tex arbetstider/ jobba hemifrån så blir det väldigt mycket enklare.
En svårighet som jag har sett är att livet inte alltid blir som man har planerat och det kan börja redan direkt efter förlossningen.
Man kanske inte ens KAN rida pga olika fysiska svårigheter fast man trodde att det skulle gå.
Sedan är alla barn olika och kräver olika saker av sina föräldrar och även detta kan sätta käppar i häst-hjulet.
Jag tänker att det måste vara en stor skillnad på om man har ett ”lätt” barn som sover i vagnen medan man själv pysslar och rider mot om barnet gallskriker och inte kan lämnas 10 minuter utan ”drama”.
Även hur ens partner (om en sådan finns med i bilden) kommer att agera kan överraska.
Man kanske hade ett jämlikt förhållande innan barnet föddes och förutsatte att detta skulle fortsätta men märker att det är man själv som får dra det största lasset med både barn och annat. En klassiker tyvärr…
Ens nätverk kan också påverka möjligheten att fortsätta att ha häst trots småbarn.
Finns det tex mor och/ eller farföräldrar som gärna ställer upp med passning underlättar det massor.
Kan man ha en del-fodervärd/ medryttare frigör detta också tid och minskat ens stress med att ha häst.
Jag tror att man måste försöka vara realist med vad man tror att man kommer att må bäst av och försöka ”make it happen”.
Tror man att man kommer att bli olyckligare utan häst kan man absolut prova att behålla den. Funkar det inte får man ompröva.
Man är också väldigt olika vad gäller hur man ser på det här med att äga en häst.
För vissa är det ”för alltid” och en försäljning är otänkbart medan andra har en mer pragmatisk syn på hästeriet och tänker att hästar kan komma och gå….lite krasst uttryckt.
Ja, det här var NÅGRA av mina åsikter i frågan och det finns massor mer att säga- kanske andra läsare kan flika in sina åsikter och erfarenheter?
Bilden: den enda ”bebis” Henke och jag ville ha och kände att vi orkade med.
För mig så fortsatte jag att ha häst och träna och tävla upp till Int I när vi hade ett barn. Men bestämde mig redan då att om vi får ett barn till så säljer jag. På den nivån jag ville hålla på med insåg jag att det inte skulle vara görligt, iallafall inte utan att ständigt stressa och ha dåligt samvete eller kanske till och med förstöra sitt förhållande. Vi har heller inga mor- eller farföräldrar i närheten som kan avlasta. Och stod uppstallad så ett stallbesök inkl ridning var ju alltid minst 3h inkl resa… Och det skulle ju krävas ridning minst 4 dagar per vecka samt att man måste förlita sig på att ha medryttare som kan stötta resterande dagar.
Nu har vi två barn men ingen häst och är väldigt nöjd med mitt beslut. Rider och utbildar en unghäst 1-2 dagar i veckan åt f.d. stallägaren och det är så skönt att inte behöva ha allt ansvar och lägga så mycket tid som egen häst innebär men ändå få rida en kul häst. Så det finns ju andra lösningar på hästeriet om man ändå vill fortsätta rida.
Jättebra kommentar!
Du har verkligen både tänkt efter och fått en väldigt bra lösning på häst OCH barn-biten i ditt liv.
Sedan är det inte alla förunnat att hitta en lämplig häst att få låna/ hjälpa till med men om det går så tycker jag att det låter som det optimala under småbarnsåren i alla fall. Icke att förglömma så sparar man inte bara tid och ork utan även rätt mycket pengar. Pengar som kommer väl till pass med fler familjemedlemmar.
Som du själv skriver finns det inget rätt eller fel i denna fråga. Varje familjesituation och varje barn är unikt.
Själv tänker jag att var sak har sin tid och under småbarnsåren valde jag att vara medryttare 2 dagar i veckan istället för att ha egen häst. Jag fick därmed lite egentid med det jag tycker är roligast (ridning) och slapp ansvaret och ”roddandet” med vetbesök, hovslagare, kvällsfodringar mm mm. Under några år fokuserade jag istället på familjen och jobb. För mig och min familj var det en superbra lösning.