Läser om ett inackorderingsstall som har följande regler:
• Ingen utrustning eller inspänning vid ridning, tömkörning eller longering i någon form, såsom gramantygel, shambon, pessoasele eller annan utrustning som fixerar hästens huvud får användas på hästen.
• Inga tvångsmetoder mot hästen vid hantering, såsom kraftiga ryck i grimskaft eller slag/piskrapp eller hårda tillsägelser.
• Användning av sporrar vid ridning är inte önskvärt.
• Hästarna ska gå minst en kompis i hagen för fysisk kontakt med varandra.
• Stallet är hästarnas hem där lugn ska råda.
• Överträdelse av dessa regler ligger till grund för uppsägning av kontraktet.
Ett lovvärt initiativ skulle jag vilja säga eftersom man inte kan utgå ifrån att alla hästägare har sunt förnuft men om ni frågar mig skulle jag personligen aldrig vilja stå i ett stall med dessa regler som jag tycker är på tok för godtyckliga.
Vad är en ”hård tillsägelse” eller ”kraftigt ryck i grimskaftet”?
Jag skulle dels inte vilja gå runt och vara rädd för att bli uppsagd för att någon tyckte att jag var ”för hård” mot min häst och dels kan jag faktiskt lova att både Bibbi och Frank HADE kunnat få ett kraftigt ryck i grimskaftet beroende på situation. Jepp…sån är jag.
Jag förespråkar verkligen inte våld mot djur per se men vet också att det en person tycker är ”att slå hästen obefogat” faktiskt kan handla om att behöva stoppa en häst som håller på att springa över en människa eller något liknande.
Och vad menas med att ”lugn” ska råda i stallet?
Får man ha med sig hundar som leker? Får medföljande barn gråta om de blir ledsna? Får man använda en radio för att spela musik/ lyssna på nyheterna?
Alla är vi olika känsliga för olika ljud; själv har jag tex jättesvårt för att klara av ljudet när hundar gnyr/ skäller, hästar som krubbbiter/ skrapar eller väsnas med olika leksaker upphängda i boxarna.
Nej…dessa regler var för godtyckliga för min smak….vad tycker ni?
Bra regler, förhoppningsvis kan då likasinnade finna gemenskap o ro.
Värre är när inga regler finns o mini förstendömmen bildas kring vresiga kärringar.
ATT regler behövs instämmer jag HELT i, fast de måste vara tydliga.
Ett stall utan skriftliga och tydliga regler som stallägaren dessutom är noga med att de efterlevs är såååå viktigt enligt min erfarenhet för annars kan det bli total anarki.
Varför är det nästan alltid kvinnor som skriver nedlåtande kommentarer om andra kvinnor? Trist, vi kvinnor behöver hålla ihop och inte kriga mot varandra. Jag har aldrig upplevt stall med ”vresiga kärringar” utan enbart stall med härliga kvinnor i alla åldrar och en och annan man också. Klart det finns rötägg ibland men enligt min uppfattning är detta inte det vanliga.
Vi hade också regler när vi hade inackorderingar men absolut inga pekpinnar, man märker ju direkt om det är en person med fel inställning till hästen. Verkligen att förminska om man tror att människor inte vet hur de ska ta hand om sina hästar på bästa sätt. Genom alla år med inackorderingar har jag stött på en med den attityden mot hästar, en ung tjej. Hon blev efter flera varningar uppsagd.
Jag önskar att jag kunde hålla med dig men har tyvärr själv upplevt motsatsen flera gånger.
Var tvungen att flytta ifrån ett stall där stallägaren var en ”vresig kärring”- skulle kunna skriva en bok om hur personen betedde sig mot nästan alla. Snackade tex skit om sina inackorderingar till andra inackorderingar, fick verbala utbrott både i stallet och på Messenger osv. Otroligt jobbigt och obehagligt.
I ett annat stall blev jag kortvarigt mobbad av ridande mamma med vuxen dotter (de hade var sin häst i stallet). En annan kvinna (+35) i samma stall blev något år senare så arg på mig över en struntsak att hon BET mig i armen?!?!?! Jag kan än idag knappt tro att det hände?!?!?
Har också vänner som råkat ut för allt möjligt kränkande osv.
Absolut har dessa hemska personer varit i minoritet och jag har lärt känna massor av underbara kvinnor också varav jag har kontakt med vissa år efter att vi inte längre står i samma stall.
Och att folk inte vetat hur de skulle ta hand om sina hästar skulle jag kunna skriva en annan bok om. Även de supertrevliga. Men tyvärr mycket okunniga.
Det är tyvärr också min upplevelse att det ofta förekommer ganska otrevliga konflikter på ridanläggningar. Inte enbart att det är någon enstaka person som är lite vresig heller utan också att personer som är ytligt trevliga bildar en stark hierarki omkring sig med skvaller och viskande och utfrysning och mobbning…
Då måste jag haft tur. Har nästan alltid varit bra stämning i de stall jag varit i. Vettiga människor med sunt hästtänk.
Tur samt att jag gissar att jag har stött på långt fler inackorderingar än du.
Betänk att jag är några år äldre men ffa att jag i över 20 år stod i ett stall som hyste ca 30 inackorderingar där det var ganska stor omsättning medan du haft eget stall i massvis av år och bara haft en handfull inackorderingar åt gången och inga alls under x år. Så mitt urval är mycket större och har tyvärr resulterat i fler knäppgökar.
Tydliga regler som faktiskt följs upp är det bästa. En sak som jag tycker är väldigt bra på lite större anläggningar är trivselregler såsom ”hälsa på alla”, ”var hjälpsam”, ”städa efter dig själv”: saker som egentligen borde vara självklara men jag har sett hur stor skillnad det gör när man arbetar aktivt med att främja gott uppförande. Man måste ha en tanke med reglerna och vilken slags kultur man vill att de skall främja. Reglerna i exemplet fokuserar väldigt mycket på förbud och i vissa fall (inga hjälptyglar) är det förstås hjälpsamt men jag tror att det generellt är bättre med ”såhär gör vi” än ”såhär gör vi inte”.
Nä inga regler för mig, jag har inspänningar när jag longerar. Jag rider med sporrar. Om en häst får för sig att dra iväg med mig kan jag rycka i grimskaftet och om jag tenderar att bli översprungen kan jag smälla till.
Känner en som har en utlånad ardenner där det är ungefär samma tankesätt. De har nu en mycket farlig häst på närmare ett ton.
Jag tycker också att reglerna är väldigt otydliga, som du påpekar att lugn ska råda i stallet, det håller jag med om, men på dagtid när det är människor i stallet tycker jag att hästarna får stå ut med lekande hundar och lite skrik från ett barn som kanske är med sin förälder. Och jag tror de flesta föräldrar vill ha lugna barn , men vi vet att det ibland inte är helt enkelt.
Och ryck i grimskaftet behövs när hästen vill ta kommandot och dra iväg. Det är stora djur och en situation blir snabbt farlig om hästen får göra som den vill.
Och sporrar och spö, ja jag anser att det ibland behövs ett spö och kanske sporrar, men det ska användas rätt.
Det är så subjektivt att det är svårt med sådana regler. Alla är vi olika och tolkar olika. Ibland saknar jag stallkompisar, men det är bra skönt att ha eget stall och kunna göra som man vill. Mina hästar har pärlhöns i stallet, förutom dvärghönsen och tre påfåglar. Pärlorna för ett väldans oljud titt som tätt när de larmar för något de tycker är farligt. Hästarna verkar inte bry sig alls. Men vad vet jag…
Tycker det är bra med regler i stallet, men också viktigt att de informeras i god tid innan så att de inte kommer som en överraskning när man väl är på plats med sin häst, och att samma regler då gäller för alla, och att de inte heller ändras hipp som happ.
Just detta stallet hade jag nog inte varit intresserad av; jag är snäll mot mina och andras hästar men en häst som tex försöker springa över folk eller om ngt händer måste man få lov att ta i och säga till! Det är trots allt djur på ett halv ton vi pratar om och inte hamstrar! Alla hästar är inte heller väluppfostrade och/eller ”försiktiga” och uppmärksamma.
Använder inspänningstyglar när jag longerar så jag hade definitivt varit diskvalificerad;-) Dessutom har jag ibland sporrar vid ridning, och det var tydligen inte heller ok.
Det där med att hästar ska ha sällskap är ju bra MEN tycker att det beror på en massa saker; hur stor hage är det tex? Att klämma ihop flera hästar i en liten rasthage kan ju sluta illa, i dag importeras det en hel del hästar från tex Spanien, där man har en helt annan hästhållning där tex hagvistelse öht är ovanligt, dessutom är det ofta hästar som gått som hingstar länge (kanske anländer nykastrerade till sitt nya hem här i norr), att släppa ihop sådana i en ny flock är på riktigt farligt för alla. Jag är definitivt för grupphållning i hagar (är uppväxt där vi hade alla hästar i stora flockhagar sommar som vinter), men det finns definitivt tillfällen när hästar mår bättre av en egen hage.
Så absolut för regler men just dessa förstår jag mig inte riktigt på…
Du berör flera verkligen viktiga aspekter Lena.
Till att börja med detta med regler, när de informeras om och hur de efterlevs.
Jag tycker absolut att man SKA ha regler och att dessa ska lämnas ut skriftligen INNAN man undertecknar kontraktet. I kontraktet ska det stå att man tagit del av och accepterat reglerna och att man kan bli uppsagd om man bryter mot dom.
Har upplevt att just hur regler efterlevs kan variera oerhört.
En stallägare sa rakt ut till mig att hen inte orkade tjata alla gånger. I stället kom det obehagliga urladdningar emellanåt.
Sedan måste givetvis reglerna gälla för alla eller så får det vara väldigt klart uttalat varför en regel inte gäller för alla. Tex ”alla hästar måste ha grimman hängande utanför hagen utom Kalle för han måste ha grimman PÅ SIG eftersom han är så svårfångad”. Typ.
Vad gäller flera hästar i hagen så instämmer jag verkligen i dina kommentarer.
Jag vet hur många stall som helst där man trycker ihop 2 hästar i hagar som är nästan som sjukhagar i storlek och utan mat dessutom. Då vill det till att hästarna är mycket goda vänner om det inte ska uppstå farliga situationer.
Ibland måste man välja mellan pest eller kolera och att KRÄVA att alla hästar ska ha sällskap menar jag är fel. Det kan absolut finnas undantag även om det inte är så vanligt. Just de importer du nämner blir allt vanligare och en sådan häst hade jag aldrig släppt in till min häst utan mycket noggrant övervägande.