Efter ett tidigt pass på utebanan har jag haft halvtidstjänst i stallet idag igen.
Jag blir lika glad varje gång jag öppnar en ny hösilagebal och kan konstatera att den är felfri; det är alltid ett vågspel tycker jag även om jag för egen del har råkat ut för otroligt små mängder foder som jag har behövt kassera genom åren.
Men det räcker ju att en mus gnager lite på plasten eller att denna skadas på något annat vis så kan det bli ”bye bye +300 kilo foder” och förutom kostnaden som så klart inte är försumbar så handlar det i mitt fall också om att jag inte sitter på några jättelager så att jag bara kan slänga foder hur som helst.
Om x veckor är det dags för nästa ”vågspel”- att gå upp på loftet och se om allt, något eller i värsta fall INGET hö har överlevt vintern där.
Jag har ju försökt att täcka in alla småbalarna (ca 30-40) med halm men den skånska fukten ska man inte leka med så det är en chansning och också delvis därför jag inte fodrar med småbalshö annat än mycket kortvarigt på sommaren. Kostnaden är dessutom dubbelt så hög per kilo….icke att förglömma.
På bilden min lösgående temporära gräsklippare som jag tillåter att beta utanför hagen ibland.
