Idag har en god vän som också är en av mina närmaste grannar släppt sin häst på ”bete” (den ska ridas och inte bara gå och jäsa men ska vara ute dygnet runt) och även om jag var tveksam till om detta var görbart för bara någon vecka sedan, då i minusgrader, så är det ingen tvekan om att både gräs och temperaturen just nu räcker till.
Man får ju lite andra prioriteringar som hästägare så medan ”vanliga människor” säkert tycker att det gärna kunde sluta att blåsa så som det har gjort de senaste dagarna så tycker jag att det är jättebra. Inga insekter och både Ultrashield och flugluva kan stanna i stallet.
På tal om att stanna skrittade jag ut i skogen idag och Frenchie tvärstannade när han såg en joggare i knallröd jacka på håll. Han kom plötsligt ihåg hur istadig han var när han kom hit och skulle initialt inte gå men efter att jag tillämpade samma metod som då (rygga, rygga, rygga) så kunde vi fortsätta vår tur utan vidare diskussioner och precis lika fint som vanligt.
Bilden: vardagslyx och dito glädje som jag aldrig tröttnar på- att kunna se sin häst från köksfönstret ❤️.
Det är väldigt mysigt att kunna se ”älsklingarna” från köksfönstret.
Men ibland kan det bli lite för nära, som när jag lät hästarna gå i trädgården (inte mycket till trädgård egentligen, bara gräs). Det var normalt inga problem. Men helt plötsligt en dag stack en av hästarna in huvudet genom den öppna altandörren och var på väg att sätta första hoven på parkettgolvet.
Efter det så hägnade jag in huset.
Vi har både småsingel och en stentrappa framför huset OCH gigantiska gräsfält på vardera sidan av huset så jag anar var hästarna hade valt att utforska om de kom lösa 🙂 .