Då och då ser/ läser jag hur någon jag följer på sociala medier förkunnar att hen ”ska ta tag i xx” (xx= någon form av träning, oftast gymmande).
Och för mig är dessa ”omtag” tecken på att man egentligen inte har det rätta intresset för whatever utan gör det av tvång/ plikt och dylikt. Och det kommer inte att hålla!
För att tex ta min Henrik som exempel så har han under de ca 9 år vi känt varandra köpt x gymkort men aldrig gått dit mer än i några månader åt gången. Samma sak när han skulle börja cykla (sålde cykeln efter några gångers användning), springa och powerwalka i skogen.
MEN; golfen som han började med för 3-4 år sedan har han ALDRIG tvekat på att fortsätta med = han har hittat rätt.
Och själv är jag ett ännu bättre exempel på ovan:
Det har genom åren ibland gått så uruselt när jag ridit/ tränat/ tävlat så jag har varit helt ”förstörd”….tills nästa dag!
Då är jag djävlar som en boomerang som studsar tillbaka till ”åhhh jag vill RIDA” och jag har aldrig någonsin ens tänkt tanken att sluta.
Så dagen det går uruselt är totalt förstörd men sedan är jag jättesugen på att rida igen och så har det alltid varit.
Intressant!! Det är nog så enkelt att man aldrig kan uppbåda den där viljan att oavbrutet hålla på med något om man verkligen inte brinner för det ? Då kan man också ta motgångar/en dålig dag eller liknande och ändå fortsätta nästa dag?
Ja så tror jag i alla fall.
Så tror jag absolut att det är! Samma sak med jobb egentligen men där har förstås många inte lyxen att kunna välja något man verkligen brinner för.
Framför allt tror jag att skillnaden kan vara enorm mellan att vara anställd och ha eget företag. I det sistnämnda fallet blir ju allt man gör en konsekvens för en själv och då kanska man tex vill och prioriterar att jobba halvt ihjäl sig för att det gagnar en själv och man har också bestämt det själv.