Ahhh….vilken mysig skogstur det blev idag!
1,5 timmes skritt med Elisabet och Nilo gick i ett nafs; hade jag varit ensam hade jag inte ”orkat” lufsa omkring så länge.
Men när vi får besök passar jag på; det är bra träning det också.
Jag har precis tittat till hästarna som är omslutna av gröna mattor av gräs och det är som en tavla jag aldrig tröttnar på.
Ibland är det extra härligt att leva.
Yes. Jag har en tendens till konstant oro över hästarna men skönt att kunna släppa det ibland.