I spåren efter alla de senaste diskussionerna om hästvälfärd samt allt negativt som kommit upp till ytan om inte bara Helgstrand utan även andra personer som fläckat ner ridsporten har jag flera gånger hört och läst om tongångar som får mig att fundera över framtiden för hästmänniskor i Sverige.
Jag läser om personer som tappat motivationen att rida/ äga häst, de som är rädda för att tävla eller ens rida ”offentligt” (så att andra ser) för att inte riskera att bli anklagade för ”något”.
Att inte våga driva en seg häst eller tag tag i en istadig dito…barak några exempel.
Och en person som sa detta till mig har jag inte alls uppfattat som en burdus/ elak person utan en helt vanlig ryttare.
Och så klart är det jättebra om de som tidigare vågat göra lite som de velat med hästar nu kanske skrämts till att uppföra sig men det är också väldigt tråkigt om det liksom slår över om ni förstår vad jag menar.
Och hur kan ovanstående påverka hästhållningen i Sverige?
Kommer en hel del att sluta med hästar? Lägger uppfödare ner?
Jag har flera gånger skrivit om att MIN uppfattning är att det har skett en överetablering av stal/ anläggningar, i alla fall i Skåne.
Det vimlar av lediga stallplatser och en del stallägare verkar nästan desperata att hyra ut…ibland nästan gratis.
Kanske har man skuldsatt sig för att bygga sin drömanläggning som nu står med tomma platser?
Ja, det ska bli intressant att se åt vilket håll vi den blåser framöver och om detta bara är en tillfällig setback eller något som kommer att förändra häst-Sverige rejält.
Även andra förändringar kan tänkas påverka inställningen till att äga häst. Klimatförändringen med tvära kast av extremväder gör det svårare att förutse exempelvis tillgången och kostnaden för foder. Många av oss minns 2018 med fasa då betet såg ut som Sahara och priserna på foder steg till oanade höjder, om det överhuvudtaget fanns något att köpa.
En av mina vänner som är bonde och främst odlar hästfoder förlorade 80% av sin skörd. Han hade aldrig varit med om något liknande tidigare. Hästägare ringde och grät, helt desperata.
Det har säkert fått en del att fundera över hur det kommer bli i framtiden.
Du har absolut rätt! Många fick sig en rejäl tankeställare 2018. Även förra året var det i Skåne förhållandevis svårare att hitta stråfoder.
Sedan finns det alltid de som är okunniga/ naiva och som inte hänger med.
Ser as we speak hur vissa tex söker småbalshö med krav på både ditten och datten medan jag tänkte krasst ”lycka till att ens hitta NÅGOT hö”. Visst…vill man betala 10:-/ kg så…men då skulle jag hellre gå och repa gräs vid vägkanterna- av ren princip!
Klimatförändringen har även medfört andra bekymmer så som giftiga och invasiva växter.
För 20-30 år sedan fanns det inga stånds på min mark. Men nu måste jag varje sommar tillbringa en evighet med att gräva upp dessa eländiga plantor.
Nämn inte denna vidriga växt! Den är fan omöjlig att utrota och jag kämpar varje sommar med att i alla fall försöka begränsa den. Bara det är enormt drygt!
Hej jag tänker som du. Har en väninna som tidigare red halvblodshästar. Nu närmare de 60 har hon skaffat islänningar istället. De är ju mindre och lättare (??) man slår sig förhoppningsvis inte så mkt om man ramlar av. Den första hon köpte sprang iväg med henne ute i skogen. Jag föreslog ett skarpare bett men det ville hon inte prova. Hon skickade den på utbildning till proffs på islänningar.
Den fortsatte att skrämma henne och hon köpte en till. Den var perfekt. I en månad. Sedan ville den inte gå hemifrån. Ja då tog hjälp igen av proffs. En etolog och någon som kunde tala med hästar. Hon fick rådet att träna helt belöningsmässigt. Inget tvång. När hon red ut och hästen inte ville gå skulle hon hoppa av och låta den äta lite medhavd hösilage. Hon tricktränar sina hästar och det går fantastiskt bra.
Jag är ju ytterst skeptisk. Men huvudsaken är väl att var och en har roligt med sin häst. Försöker jag tänka. Hon berättade för mig att två kollegor funderade på att låta sina barn sluta på ridskolan för att de misshandlade hästarna! Jag har verkligen svårt att tro de faktiskt misshandlar sina hästar. Men ett spö och en brysk tillsägelse är misshandel enligt somliga.
Jag har hört hur det är i skolan nu förtiden och är glad att jag inte längre arbetar som lärare. Man får inte säga till eleverna, nej då kan man kränka dem! Jösses vart är vi på väg?
Min fbl valack på 8 år går fram i stort sett överallt. Han förefaller ett lamm i jämförelse med min väninnas islänningar. Man undrar varför? En god grunduppfostran där hästen får lära sig att respektera människan och uppföra sig väl. Det gäller barn med. Och gör de fel får man tala om det. Vänligt men bestämt.
”Låta den äta lite medhavt hösilage”……jag döööör!!!
Förvisso får var och en bli salig på sin egen tro men låt mig säga så här; det finns inte en chans i hel…etet att Frenchie skulle få smaka på något ätbart om han satte igång med sina istadigheter ute, möjligen skulle han få smaka ett par skänklar i sidorna….
Och hur det går till på skolorna vill jag inte ens veta i detalj….jag skulle aldrig klara av den miljön.
Men vi lever numera omgivna att lättkränkta människor vilket är extra svårt för mig som alltid varit rak och enligt vissa för ärlig.
Är nog så att de som hade behövt ta till sig debatten och fundera över sina metoder slår ifrån sig och de som faktiskt har ett bra förhållningssätt till sina hästar tar åt sig. Tyvärr tror jag att framtidens hästsport kommer bli en sport för rika så som i många andra länder vilket är sorgligt i mina ögon. Jag tror däremot att mjukare och bättre ridning kommer att visas upp i framtiden. Ryttare som Karl Hedin och Lina Dolk är ryttare som jag tror kommer ta över i framtiden. Men det är ett trögt skepp att vända. Den som lever får se helt enkelt…
Yepp, Carl Hedin är min idol 🙂 .
Och jag instämmer i allt du skriver.